|
 
Bild
8. Polska ur Damernas Musikblad. (1902)
Av de tre
olika s.k. folkrörelserna, frikyrkorörelsen, nykterhetsrörelsen och
arbetarrörelsen, kom de två förstnämnda att ställa sig helt fientliga
till en musik som förknippades med dans, hor och superi, medan den
sistnämnda kan sägas ha varit mer neutral. För arbetarrörelsen var det
borgerliga bildningsarvet centralt, medan folkmusikkulturen på många
sätt var symbolen för det lämnade bondesamhället. Detta kommer att
visa sig senare under 1900-talet i motsättningen mellan stads- och
landskulturernas olika musikprofiler.
Kraften och
intresset för att återskapa och bevara svensk folkkultur låg
fortfarande hos den del av borgerskapet som hade ett historiskt intresse
och anknytningar till landsbygdsmiljön. Folkkulturen var för många av
dem ett "Atland", som till största delen sjunkit i havets djup,
men på vars resterande holmar man skulle bygga en rekonstruerad
allmogekultur med låt och visa. Det är inte första gången detta sker i
musikhistorien.
Var är folket som blåste i djurhorn
och förkastade pipa och flöjt?
Var är han som ett råmande tjurhorn
sist bland spelmän till tävlan har höjt?
Var är skalden från myrar som gulna
av de ödsliga hjortronens skörd,
och från heden, den höstliga, mulna,
av den löpande branden förstörd? (not
24)
|
