FOLKMUSIKBOKEN  -  Jan Ling: Om folkmusikens historia och ideologi
Folkmusik under 1800-talet

Folkmusik under 1800-talet  

Men först efter 1810 uppstår det stora foIkvise- och f'olkmusikintresset i Sverige, då den gustavianska erans historiska smakdomare mist säte och stämma i den svenska vitterheten.
Folkmusiken kopplas nu också med nationen. I Svenskt musikaliskt lexikon från 1802 har utgivaren och författaren Carl Envallson (1756-1806), "Notarius Publicus i Stockholm och ledamot af Kongl. Svenska Akademien", sina funderingar kring nationalmusik:

"NATIONAL-MUSIK. En sådan musik eller sång, som allmännast brukas af en viss Nation, samt tilhör des karakter och des lynne ... Man bör således skilja Provinsial-toner ifrån National-musik. Dalkars-Wisan är äfven en sådan, och liksom flere Provinsers utur Moll; men det blir ändå svårt at neka, det den genuina Svenska National-musiken varit utur Dur. Ty om man någorlunda vil hafva avseende på trakterne kring Sigtuna och Upsala, der Upsviarnes rätta hemvist varit, så finner man dem ännu i dag äga sina mästa melodier och dansar med hufvudtonen i dur." (not 9)

Envallson inleder 1800-talets många spekulationer kring folkmusiken, dess ursprung, miljö och särart. Denna litteratur består av en blandning av patriotism, djupaste vördnad inför folkvisan och folkmelodin som antikvariskt föremål, som uttryck för folkets enkla renhet eller som estetiskt njutningsobjekt. I förgrunden står också en diskussion hur man skall kunna förvandla dessa ur folkdjupet hämtade melodier till herrskapsromans och klaverpolska. Det finns också en strimma av begynnande vetenskaplig analys, färgad av tidens ideströmningar, bl.a. göticismen.
En verkligt intressant person i detta sammanhang är J. Chr. Haeffner (1759-1833), director musices i Uppsala, tonsättare, utgivare av en ny koralbok m.m. I Svea, Tidskrift för vetenskap och konst (1818) skrev han den första musikvetenskapliga analysen av svensk folkmusik, "Anmärkningar öfver gamla nordiska sången". Uppsatsen innehåller många intressanta iakttagelser och djärva hypoteser. Tänk om Haeffner fått medel att genomföra sina planer på en omfattande undersökning! Men Haeffner nöjer sig inte med en vetenskaplig argumentering. Han översätter sina resultat i praktiken vad gäller ett överskuggande problem i folkviseutgivningen vid denna tid: harmoniseringen av melodierna för piano.

"Deremot tillåta de gamla visorna, både genom sin natur och ett redan gällande bruk, instrumental-ackompagnement, och jag har gifvit ett sådant, i den tanke att ett ackompagnement, rätt behandladt, skulle kraftigare utveckla den originella karakteren af sången. Dertill fordras åter att strängt hålla sig vid den grundsats, att ingen ton må i ackompagnement förekomma, som ej hör till sångens egna naturliga skala." (not 10)

Folkmusik under 1800-talet
Jan Ling: Om folkmusikens historia och ideologi