Så
fjärmas folkmusiken alltmer från den ursprungliga miljön - där den
förstås lever vidare, ännu ett tag opåverkad av utvecklingen inom den
borgerliga musikmiljön - och går in i varumarknad och upp på
konsertestraden. För att något närmare belysa denna utveckling
skall vi följa en linje från Envallsons Nationalmusik till Richard
Dybecks berömda aftonunderhållningar med nordisk folkmusik. "Varje
sansad och ärlig man måste, efter tagen kännedom om den europeiska
folkmusiken, tillerkänna den svenska främsta rummet. Den står närmast
naturen, en sublim natur."(not
16) "Här (sommaren i Dalarna) uppfattade jag levande, verklig naturmusik - annat än inlärda, döende traditioner, och upprann så tanken att låta dessa toner, om än ofullkomligt, ljuda i konsertsalen. Min första aftonunderhållning med nordisk folkmusik gavs i Stockholm i november samma år (1843). Förberedelserna voro besvärliga. Hemliga och uppenbara motståndare: båda Berwaldarne, Randel, Lindblad m.fl. Men segern blev den gången min. Den sköna Mathilda Ebeling uppträdde nu för första gången och hänförde. Strandberg vann bifall för Sången till Norden . . . Jag sjöng Thorm, Kolbrunarskalds sång och en färöisk folkvisa, vilken sistnämnda icke slog an. Stort tillopp. Konserten förnyades i början av 1845, i konungens och drottningens närvaro." (not 17) |