Märta Ramsten: Om folklig vissång - Vissång under 1700-talet (3)

När det vid 1800-talets början blev på modet bland akademikerna att intressera sig för den svenska folkvisan kom mycket av intresset att koncentreras till Östergötland. Bröderna Wallman - prästsöner från Östergötland lämnade många visuppteckningar efter sig och de stod också i kontakt med en annan stor samlare, L. F. Rääf - Ydredrotten.

En av de vissångerskor som intresserade dessa herrar mest var Greta Naterberg (1772-1818), soldathustru i Slaka socken i Östergötland. Både bröderna Wallman och Rääf besökte henne flera gånger för att teckna upp hennes visor, dvs. texterna. För att få hennes melodier på noter engagerades fabrikören, pianisten och altviolinisten C. P. Grevilli från Linköping samt organisten i Landeryd, A. M. Weselius.

Tack vare att Rääf skrivit anteckningar "Till Uplysande af Sångerskans Lefnadsomständigheter" får vi veta i vilken social miljö hon och hennes visor fungerade och också en hel del om hur hennes repertoar var sammansatt.

Greta Naterberg (not 35) var född i Nykils socken i Östergötland. Hon var dotter till en ryttare och växte upp på ett soldattorp. I unga år tjänade hon piga på flera ställen i Östergötland innan hon år 1800 gifte sig med drängen Peter Hansson i Slaka sn. Denne blev snart livgrenadjär och tog sig namnet Naterberg. Paret bodde i ett soldattorp vid Slaka backe och fick flera barn. Greta Naterberg avled redan 1818, 46 år gammal. Uppenbarligen hade hon flera år haft besvär med lungor och luftrör. Rääf skrev ca 1816:

"... klagar nu att hennes röst ej är så klar som i ungdoms dagarne och hennes bröst börjar bli tungt och ofta i synnerhet om vintrarne krassligt."

Ekonomiskt hade familjen det inte särskilt bra enligt. Rääf: "Hon saknar all slags förmögenhet och lefver af handaslögder - af spinnand och väfvande m.m.". Detta sedan mannen blivit avskedad.
Greta Naterberg var tydligen en traditionsbärerska av stora mått och som sådan uppskattad i sin hemtrakt:

"Af lekar har hon stort förråd - också samla sig efter hennes egen berättelse ungdomen på Slaka backen och negden omkring (som är starkt befolkad och bebygd) hos henne om Söndagarne då hon sjunger sina lekar för dem att de dansa och leka långt på quällarne." . . . 'Jag har glömt att hon äfven har ett stort förråd af gamla sagor som hon gärna berättar" ... "Hon har det lyckligaste minne och kan ännu fragmenter af ganska många visor som hon erinrar då man kommer att nämna dem ..." (not 36)

De uppteckningar (not 37) som finns bevarade efter Greta Naterberg omfattar drygt 40 visor fördelade på 25 ballader, 2 lyriska visor, ett 10-tal danslekar, 5 vagg- och vallvisor. Hur pass representativa dessa siffror är för hennes repertoar är omöjligt att säga. Om vi utgår från att hon kunde 25 ballader för det var ju ballader som upptecknarna i första hand pumpade henne på - så tyder det på en ansenlig visrepertoar över huvud taget (jfr Bröms Gyllenmärs och Svea Jansson). Och som framgick av Rääfs beskrivning kunde Greta Naterberg många sång- och danslekar - säkert fler än de som blev upptecknade.

FOLKMUSIKBOKEN - Märta Ramsten: Om folklig vissång

Vissång under 1700-talet