Märta Ramsten: Om folklig vissång - Vissång under 1700-talet (5)

Det är nu vid 1800-talets början som folkviseinsamlarna för första gången gör uppteckningar av vaggvisor och danslekar - också de små visorna börjar få ett antikvariskt värde. Bland Greta Naterbergs sång- och danslekar möter vi flera som fortfarande leks och dansas vid jul och midsommar, bl.a. Här komma de stolta nunnor, Gömma ringen, Fria vill Offer (=Simon i Sälle), Bro bro breda, Klar sol på blå himmel, Stekta harar gödda svin, Låt oss lustiga vara samt Åldermansleken (ex. 19). Den senare känner vi igen från Ulrika Lindholms repertoar.

En karl sitter på en stol inom ringen; en annan står, liksom för att kläda på honom, och beledsagar sången med lämpliga åtbörder. När åldermannen stigit upp på stolen, ryckes denne undan honom, hvarvid han undviker att falla omkull. - Leken är sålunda ett något grofkornigt skämt, för den som ej förut känner slutet deraf.

Ex. 19. Sånglek efter Greta Naterberg (A. I. Arwidsson, Svenska fornsånger, 1834-42, del 3, s. 245-46).

Drag stöflarne på herr ålderman! -
Och stöflarne drager väl ålderman sjelf,
För han har lofvat en jungfru!

Kläd halsduken på herr ålderman! -
Och halsduken kläder väl ålderman sjelf.

Kläd rocken på herr ålderman! -
Och rocken kläder väl ålderman sjelf.

Sätt hatten på herr ålderman! -
Och hatten sätter väl ålderman sjelf.

Stånder upp på stolen, Herr Ålderman! -
På stolen stånder väl ålderman sjelf;
För han har lofvat en jungfru!

FOLKMUSIKBOKEN - Märta Ramsten: Om folklig vissång

Vissång under 1700-talet