| Vi kan säkerligen räkna med att Greta Naterbergs repertoar omfattade
åtskilliga hundra visor och sånger av olika kategorier och att den i
huvudsak var en 1700-talsrepertoar. "Af hennes visor är det nästan
ingen som hon ej lärt för 20 å 25 år" nämner Rääf
i sin
beskrivning och där kan vi också få reda på att Greta Naterbergs mor
sjöng visor - "af henne (modern) har hon lärt åtskilliga visor -
andra har hon lärt som ung piga här och där". Modern (d. 1801)
var från Virserum i Småland och Rääf har antecknat 8 visor därav 6
ballader - som Greta Naterberg uppgett att hon lärt av sin mor.
Samtliga dessa ballader behandlar naturmytiska ämnen och här återges
en av dem, "Herr Olof och älvorna" (ex.
18), som också
blev tryckt i Geijer-Afzelius, Svenska Folkvisor (1814-16).
Ex.
18. Herr Olof och älvorna, ballad upptecknad efter Greta Naterberg
(Geijer-Afzelius, Svenska Folkvisor, 1814-16, del 3 nr 94).
Herr
Olof red sig till Borgare led,
Der står en Elf-qvinna och hvilar dervid.
 Men
dansen går än,
så
väl uti lunden.
Ack! hör du Herr Olof, hvad jag säger dig:
Och lyster dig nu tråda dansen med mig?
Men
dansen går än,
så
väl uti lunden.
"Och inte vill jag tråda dansen med dig"
"I morgon så skall jag brudgumme bli."
Men
dansen går än,
så
väl uti lunden.
Antingen vill du i sju år lida nöd.
Eller så vill du i morgon bli död?
Men
dansen går än,
så
väl uti lunden.
Herr Olof han kastar sin gångare omkring, Sjukdomar och
plågor, de följde honom hem
Men
dansen går än,
så
väl uti lunden.
Herr Olof han red till sin Moders gård,
Och ute för honom hans Moder hon står.
Men
dansen går än,
så
väl uti lunden.
"Och, kära min Moder! I bädden min säng,"
"Rätt aldrig så stiger jag upp utaf den."
Men
dansen går än,
så
väl uti lunden.
Och bruden hon väntade i dagarne två;
Och inte fick hon se sin käraste ändå.
Men
dansen går än,
så
väl uti lunden.
Och bruden hon väntade i dagarne fem,
Och inte fick hon se sin käraste än.
Men
dansen går än,
så
väl uti lunden. |
Och
bruden sadlar sin gångare grå,
Så rider hon sig till Herr Olofs gård.
Men
dansen går än,
så
väl uti lunden.
När som hon kom till Herr Olofs gård,
Ute för henne hennes Svärmoder står.
Men
dansen går än,
så
väl uti lunden.
"God dag, god dag, kära Svärmoder min!"
"Hvar är Herr Olof, fästman min?"
Men
dansen går än,
så
väl uti lunden.
Jag har inte sett Herr Olof se'n i går,
Han rider i skogen, skjuter hjort och rå,
Men
dansen går än,
så
väl uti lunden.
"Och tager han mer på hjorten vara,"
"Än som han aktar den hela brudskara!"
Men
dansen går än,
så
väl uti lunden.
"Och aktar han mera på hjort och hind,"
"Än som han aktar allrakärasten sin."
Men
dansen går än,
så
väl uti lunden.
Och bruden hon viker på sparlakan röd,
Så fick hon se, hvar Herr Olof låg död.
Men
dansen går än,
så
väl uti lunden.
Och när det var dager och dager var ljus,
Så var det tre lik i Herr Olofs hus.
Men
dansen går än,
så
väl uti lunden.
Det första var Herr Olof, det andra hans mö,
Det tredje var hans Moder, af sorgen blef hon död.
Men
dansen går än,
så
väl uti lunden. |
|
FOLKMUSIKBOKEN - Märta
Ramsten: Om folklig vissång 
