FOLKMUSIKBOKEN  -  Anna Johnson: Om fäbodarnas musik

Den instrumentala fäbodmusiken   

Bild 6. Spelpipa, fiol, gitarr och cittra var populära instrument också på fäbodvallen. Flickan till höger håller ett kohorn och några vaxduksböcker med vistexter. Hålidens fäbodar, Malung, Dalarna, 1913.
Anonym amatörfotograf.
Malungs kommunbiblioteks bildarkiv.

I början av vårt sekel blev gitarr och cittra allt vanligare även i fäbodstugorna. De var omtyckta som ackompanjemangsinstrument till frireligiösa sånger, visor och längre fram schlager.
Även dansmusiken hade en plats i fäbodlivet. Bygdens ungdom drog upp till fäbodarna för mer improviserade lördagsdanser eller till "storhelg" ("buhelg"). Då trakterades gästerna med delikatesser ur fäbodarnas rika meny av mjölkmat och man dansade polska, vals, hambo och schottis till fiol, dragspel eller trattgrammofon. Sådana buhelger var vanliga ännu under 1930-talet men har sedan successivt upphört. Under de senaste decennierna har fäbodarna i stället blivit plats för andra fritids- och musikaktiviteter: fäbodgudstjänster, midsommarfirande (av helt annan karaktär och omfattning än tidigare), spelmansstämmor och musikfestivaler.

Den instrumentala fäbodmusiken   

Anna Johnson: Om fäbodarnas musik
Överblick, Folkmusikboken

Svenskt visarkivs webbplats