FOLKMUSIKBOKEN  -  Anna Johnson: Om fäbodarnas musik

Den instrumentala fäbodmusiken   

som blivit angripen av björn eller "öfverfölls af rånsmän". Vi citerar ur Dybecks samling en variant av den både i Norge och Sverige spridda vallvisan om "tolv man i skogen". (Ett par varianter av denna visa finns också presenterade i kap. "Om folklig vissång" ex. 3 och ex 21.) Den var väl känd som nödsignal. "Tolv man" stod som noa-namn för björnen (tolv man stark) men kunde också bokstavligen syfta på hotande stigmän.

"Följande uppteckning är från Södra Dalarna (Hedemora, Norrberke). - Sägnen derstädes omtalar, att en flicka, som i vallskog råkade ut för Röfvare, af hvilka, hon på trägna böner fick lof att lefva en timma, blåste visan i vallhornet, dermed påkallande de hemmavarandes hjelp.

Ex. 7. (Ur Dybeck, Svenska vallvisor och hornlåtar, s. 4.

I Transtrand socken uti Vester-Dalarna är visan till ord och melodi alldeles densamma, som föregående. Der 'blåses qvädet i horn eller lur blott när björn eller annat odjur kommer i håll med boskapen, då vallhjonet söker med låten tillkännagifva för öfriga hölingar i trakten, att björn (enligt folktron tolf man stark) är framme'." (not 40)

Ett annat orosmoln på fäbodkullans sommarhimmel var den ständiga faran för att något djur skulle försvinna; villa bort sig från hopen, gå ner sig i sankmark eller helt enkelt dra bort till något avlägset, särskilt lockande bete. Detta hände bara alltför ofta, och sådana situationer beskrivs i många vallvisor.
Var i de milsvida markerna skulle hon leta? Med hornet kunde hon kalla på hjälp i sökandet.

Den instrumentala fäbodmusiken   

Anna Johnson: Om fäbodarnas musik
Överblick, Folkmusikboken

Svenskt visarkivs webbplats