FOLKMUSIKBOKEN - Anna
Johnson: Om fäbodarnas musik |
|||||||||
 |
|||||||||
|
Den instrumentala fäbodmusiken |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
|
FOLKMUSIKBOKEN - Anna
Johnson: Om fäbodarnas musik |
|||||||||
|
|||||||||
|
Den instrumentala fäbodmusiken |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| som blivit angripen av björn eller "öfverfölls af
rånsmän". Vi citerar ur Dybecks samling en variant av den både i
Norge och Sverige spridda vallvisan om "tolv man i skogen".
(Ett par varianter av denna visa finns också presenterade i kap.
"Om folklig vissång" ex. 3 och ex 21.) Den var väl känd som
nödsignal. "Tolv man" stod som noa-namn för björnen (tolv
man stark) men kunde också bokstavligen syfta på hotande stigmän.
"Följande uppteckning är från Södra Dalarna (Hedemora, Norrberke). - Sägnen derstädes omtalar, att en flicka, som i vallskog råkade ut för Röfvare, af hvilka, hon på trägna böner fick lof att lefva en timma, blåste visan i vallhornet, dermed påkallande de hemmavarandes hjelp.
Ex. 7. (Ur Dybeck, Svenska vallvisor och hornlåtar, s. 4. I Transtrand socken uti Vester-Dalarna är visan till ord och melodi alldeles densamma, som föregående. Der 'blåses qvädet i horn eller lur blott när björn eller annat odjur kommer i håll med boskapen, då vallhjonet söker med låten tillkännagifva för öfriga hölingar i trakten, att björn (enligt folktron tolf man stark) är framme'." (not 40) Ett annat orosmoln på fäbodkullans sommarhimmel var den ständiga
faran för att något djur skulle försvinna; villa bort sig från
hopen, gå ner sig i sankmark eller helt enkelt dra bort till något
avlägset, särskilt lockande bete. Detta hände bara alltför ofta, och
sådana situationer beskrivs i många vallvisor. |
|
Den instrumentala fäbodmusiken |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|||||||||
| Anna Johnson: Om fäbodarnas musik | |||||||||
