FOLKMUSIKBOKEN  -  Anna Johnson: Om fäbodarnas musik

Den instrumentala fäbodmusiken   

I förordet till sin utgåva av vallmusik bekänner Dybeck att han "först nyligen insett omöjligheten att bestämma någon viss gräns mellan Vallvisor och Hornlåtar". Och i sin tidskrift Runa anger han att "Hornlåtar äro stycken, som än sjungas, än utföras med vallhorn". (not 30)

Ex. 4. Hornlåt. Ur Forsslund, Med Dalälven, del II:5, nr 17.

"Om en ko saknades, kunde man ta hornet, stiga upp på ladugårdstaket och blåsa. Korna hörde hornet på långt håll, dit hojningen inte hördes." (Malung, Dalarna.) (not 31)

Med horn och lur kunde vallflickan variera och förstärka sin sång och nå ut över väldiga vidder med sina locktoner. Denna växling gick så mycket lättare, som locksången inte är bunden till någon fast, meningsbärande text utan består av lättsjungna vokaler eller enkla lockord. Med instrumentens hjälp eller med sin sång kunde hon locka hem djuren till vallen, om de dröjde borta alltför sent på kvällarna.

"De där höga locklåtarna, de har ju en funktion att fylla ... På höstarna, när betet börjar tryta, kom djuren allt längre och längre bort ifrån vallen. Då fick vi gå ut på tunet och helst kliva upp på något högt ställe, vanligen ett ladugårdstak, och så stog vi där och kôla, så att det skulle höras riktigt långt. Ibland hände det, att dom var så nära, att jag fick svar ..." (Transtrand, Dalarna.) (not 32)

Under vårt sekel har den instrumentala traditionen brutits. Horn och lurar har tystnat. Men i äldre tider hörde hornet eller luren till den nödvändiga utrustningen i vallskogen.

"På ryggen bär hon en flätad näfversäck, innehållande åtskilliga förnödenheter, och som fasthålles med snören, hvilka löpa öfver axlarna. Vidare: vid högra sidan Slekeväskan af groft hvitt linne, fästad med ett kring midjan löpande 'lifband', hvilket är, efter smak, råd och lägenhet, mer eller mindre grannt utsiradt. Väskan innehåller barkmjöl och salt m.m., hvarmed boskapen undfägnas. Vid lifbandet äro vidare fästade: knifven med sin slida, samt ett snöre af en half alns längd, som uppbär sjelfva Vallhornet, eller som det här kallas 'Låthornet', dervid fästadt i ett litet hål, tätt invid hornets tjockända. Låthornet är försedt med tre fingerhål, någongång äfven med det fjerde, under hornet, hvilket hål täckes och öppnas med tummen; och kunna på dessa äfven konstigare [konstfullare] stycken utföras." (not 33)

Den instrumentala fäbodmusiken   

Anna Johnson: Om fäbodarnas musik
Överblick, Folkmusikboken

Svenskt visarkivs webbplats