Den instrumentala fäbodmusiken   

Ex. 14

"Det hände ofta under vallningen, att någon eller några kor blevo borta och ej kommo hem till kvällen. Man måste då ut och söka efter dem; de fingo ej bli borta, ty då sinade de. Medan det söktes efter dem, kunde de saknade av sig själva komma hem. Då tog vallkullan, som var hemma på fäboden, och blåste denna låt, som gick ut över berg och dal. De letande hörde den och visste nu, att vända tillbaka till fäboden igen." (not 43)

Att dessa signaler var effektiva - ibland t.o.m. i alltför hög grad - framgår av följande händelse:

"Knis Karl berättar, hur en ung flicka, Knis Brita Ersdotter, någon gång kring senaste sekelskiftet - då signalsystemen på horn började tyna bort - höll på att lära sig blåsa i horn uppe vid Mobergs fäbodar. Hon blåste då tanklöst den melodi, som talar om, att en främmande ko hittats. En gubbe kom med andan i halsen uppför de branta backarna från Kilen för att hämta sin förlorade ko och blev mycket förtörnad, då han fick förklaringen till signalen." (not 44)

Mera "til lyst" klingade spelpipor ("spilåpipor") och sälgpipor av olika slag. Liksom i senare tid munspelet erbjöd de ett fint tidsfördriv under långa dagar i vallskogen. Inte minst omtyckta var de av små getarpojkar. Spelpipan betraktas ofta som ett typiskt fäbodinstrument men har ingen direkt funktionell bindning just till fäboddriften. Den är i stället ett illustrativt exempel på att fäbodarnas musikvärld alls inte var en sluten enklav, avskärmad ifrån den omgivande musikmiljön. Vid sidan av fäbodarnas speciella funktionsmusik klingade bygdens andliga sånger, skillingtrycksvisor, psalmer och instrumentallåtar även på fäbodvallarna. Som ett lätthanterligt, billigt instrument, smidigt att bära med sig och med rika musikaliska möjligheter blev spelpipan populär i många sammanhang. (Om dess olika användningsområden se "Pipor av trä och bark") Naturligtvis var den också ett alldeles utmärkt instrument att ta med ut i vallskog eller att glädja varandra med vid "oppsittar"-kvällar i någon av fäbodstugorna. I viss utsträckning har samma låtar eller liknande musikaliskt material utnyttjats både på horn och spelpipa: då självfallet med vissa idiomatiska skiljaktigheter vid utförande på så olikartade instrument.

Den instrumentala fäbodmusiken