FOLKMUSIKBOKEN  -  Anna Johnson: Om fäbodarnas musik

Den instrumentala fäbodmusiken   

Den instrumentala fäbodmusiken

Likaväl som en speciell sångform utvecklats för vissa arbetsmoment vid fäbodarna, så hade de också sitt eget instrumentarium. Det var "naturnära" ljudredskap, tillverkade av sådant material som man hade till hands; trädens bark och djurens horn. Och liksom locksången gavs också instrumenten en perfekt utformning för just de ändamål de skulle tjäna. Dessa lurar och horn av olika slag är utförligt behandlade i avsnitt "Lurar och djurhorn" . Här skall vi bara se i vilka sammanhang de hörde hemma, vilka funktioner de hade och hur den instrumentala fäbodmusiken förhöll sig till den vokala.
Det är viktigt att framhålla att den klara uppdelning emellan vokalt och instrumentalt som vi är vana vid ifrån senare tiders konstmusik, inte alls existerar i denna musikvärld. Sång och instrument kunde i vissa sammanhang - men inte i alla! - fritt ersätta varandra. Instrumenten hade delvis samma funktion som rösten och tjänade ofta som förstärkning av denna. Melodimaterialet kunde vara detsamma, men gavs då självfallet en idiomatisk färgning av de olika ljudredskapen. Forsslund berättar om en av de locklåtar han publicerar ifrån Mockfjärd, att den "var rikare utkrusad när den blåstes på horn än när den sjöngs men ännu rikare när den speltes på fiol". (not 28)
För det nedtecknade vallåtsmaterial som finns utgivet (främst i Dybecks Vallvisor och hornlåtar, i Svenska låtar och i Forsslunds Med Dalälven ... ) är också uppförandepraxisen ytterst osäker. De flesta av låtarna, även de rent vokala, har nedtecknats via återgivande på fiol. Bara en liten del av dem är noterade direkt efter vokalt utförande eller efter horn. Och ytterst få är "fångade" i sitt ursprungliga funktionssammanhang. Vi möter ofta uppgifter liknande denna:

"Hornlåtar har klingat här i bergen liksom annorstädes. De kunde också här ofta ha ord, såsom en locklåt vars melodi särskilt gärna blåstes på hornet: "Litâ ku sôm e fagär ô ven (vän), kômm utfôr, kôm! (stark tonvikt på för, det sista kôm långt utdraget). - En och annan gammal äkta hornlåt i moll kan man få höra sjungas såsom denna:" (not 29)

Ex. 3. Ur Forsslund, Med Dalälven, del II:3, s. 33.

Den instrumentala fäbodmusiken   

Anna Johnson: Om fäbodarnas musik
Överblick, Folkmusikboken

Svenskt visarkivs webbplats