Den instrumentala fäbodmusikenLikaväl som en speciell sångform utvecklats för vissa arbetsmoment
vid fäbodarna, så hade de också sitt eget instrumentarium. Det var
"naturnära" ljudredskap, tillverkade av sådant material som
man hade till hands; trädens bark och djurens horn. Och liksom
locksången gavs också instrumenten en perfekt utformning för just de
ändamål de skulle tjäna. Dessa lurar och horn av olika
slag är utförligt behandlade i avsnitt "Lurar och djurhorn"
. Här skall vi bara se i vilka sammanhang de hörde hemma, vilka
funktioner de hade och hur den instrumentala fäbodmusiken förhöll sig
till den vokala. "Hornlåtar har klingat här i bergen liksom annorstädes. De kunde också här ofta ha ord, såsom en locklåt vars melodi särskilt gärna blåstes på hornet: "Litâ ku sôm e fagär ô ven (vän), kômm utfôr, kôm! (stark tonvikt på för, det sista kôm långt utdraget). - En och annan gammal äkta hornlåt i moll kan man få höra sjungas såsom denna:" (not 29) Ex. 3. Ur Forsslund, Med Dalälven, del II:3, s. 33. |