Vissång under 1800-talet och framåt  

Vissång under 1800-talet och framåt

Alla de hittills uppräknade vistyperna levde vidare under 1800-talet - en del tack vare att de trycktes i skillingtryck, skolsångböcker osv. Andra kom aldrig på pränt utan levde vidare i den muntliga traditionen eller kanske försvann. Och naturligtvis skapades hela tiden nya visor och också nya visgenrer allt efter samhällets förändring och behov.

Bild 4:15. Ur Arbetarsånger 1935.

Industrialismen födde arbetarrörelsen och fackföreningarna. Och kampsången blev deras vapen. Också andra folkrörelser som frikyrkorörelsen och nykterhetsrörelsen tog sången till hjälp - i det senare fallet i sitt korståg mot ett. alkoholiserat Sverige. Nykterhetssånger med religiös anknytning ofta kallade berättelsesånger, eftersom i texten rullades upp ett helt levnadsöde eller andra detaljerade berättelser om vådan av alkoholmissbruk och syndigt leverne - blev omåttligt populära vid 1800-talets slut.
På de stora emigrationsvågorna under mitten och slutet av 1800-talet samt 1900-talets början följde emigrantvisor. En ny yrkeskår föddes, rallarna, och under de ca 75 år som Sveriges järnvägsnät byggdes odlades rallarvisan. Rallarvisans förebilder hittar vi i äldre soldat- och sjömansvisor. Dessas texter bearbetades och blev till beskrivningar av rallarens miljö och hans vedermödor. Melodierna togs helt enkelt över. Och till de mest kända melodierna diktades också nya rallarvisor. Ofta fungerade rallarvisorna som borrarvisor, dvs. de sjöngs för att få in rytmen i arbetet med att slå på borren.
Vissa författare skrev direkt för skillingtrycksmediet vistexter i förment folklig stil - t.ex. von Braun (Ryttmästar Silverlod) och Charlotte Berger (Kors på Idas grav) - som blev omåttligt populära. Mot slutet av århundradet korn kombinationen skillingtrycksförläggare-visförfattare, t.ex. J. H. Chronvall i Stockholm och Nils Johan Lindström (pseud. Nisse L.) i Malmö.
En ny melodiflora trängde in under 1800-talets senare hälft, melodier, som till skillnad från ett äldre melodiskikt, var harmoniskt tänkta och präglade av tonika-dominant-treklanger. Många nya melodier följde i den evangeliska väckelsens spår från de anglosachsiska länderna. De var lätta att spela och ackompanjera på cittra, gitarr, munspel och dragspel. Och det var också nu som dessa instrument blev "hus"instrument - fabrikstillverkade instrument till överkomliga priser gjorde det möjligt för det stora flertalet att skaffa sig ett eget instrument. Som ackompanjemangsinstrument till sång blev särskilt ackordcittran och gitarren omtyckta.

Vissång under 1800-talet och framåt