Om vallningen och den vokala fäbodmusiken   

Ex. 17. Lokrop på killingar och getter. Ur Runa 1849, s. 43.

Sådana fraser (melodiska kärnmotiv) av olika typer är de byggstenar med vilka kvinnorna formar sin locksång. Locklåtarna har inte den slutna, "statiska" form som annars är så vanlig inom västerländsk musik (både inom konstmusik och folkmusik). Deras musikaliska råmaterial av fraser kopplas i stället genom ett improviserat, funktionsstyrt adderande samman till längre eller kortare dynamiska musikskeenden. Fraserna är klart åtskilda av andningspauser eller av längre uppehåll i sången. På detta sätt kan vallkullan under en hel dags arbete variera sin locksång och ständigt anpassa den till vad situationen kräver; göra den maximalt effektiv och samtidigt musikaliskt rik. I denna sin flexibla, ytterligt varierbara form skiljer sig locksången klart ifrån vallvisorna, som i allmänhet har visans regelbundet periodiska form. Ett exempel på en relativt lång fraskoppling ges i graf 6. (Klicka på bilden för att visa hela exemplet.)

Extrakt från graf. 6. Exempel på hur olika typer av fraser kan kopplas samman till ett längre locksångsförlopp under vallningen. (Karin Edvardsson-Johansson, Transtrand, Dalarna)

Varje vallflicka hade ett större eller mindre förråd av lockfraser "på sin repertoar". Några sångerskor varierar ständigt sitt frasmaterial genom finciselerade förändringar, andra upprepar fraserna relativt oförändrade. (I graf 7 visas ett ex. på hur en sångerska kan variera strukturen i en av sina fraser.)

Graf 7. Exempel på olika varianter av en och samma frastyp.
(Matilda Nord, Ytterhogdal, Härjedalen.)

I detta sätt att improvisera över formelmässiga melodistrukturer liknar locksången många orientaliska eller ålderdomliga västerländska musikformer såsom viss persisk och indisk konstmusik samt gregoriansk och bysantinsk kyrkosång.

Om vallningen och den vokala fäbodmusiken