Inledning (3)

Det vanligaste sättet att skaffa sig ett instrument har nog varit att bygga det själv. Materialkännedom, hantverksskicklighet och sinne för konstruktionsdetaljer har varit högt utvecklade i självhushållningens samhälle. Att göra en fiol, en hummel eller en spilåpipa har alltså för många varit en relativt okomplicerad uppgift. Resultatet har givetvis varierat i fulländning beroende på hur ingående förlagan kunnat studeras, på tillgången till lämpligt material, på det individuella handlaget och på hur mycket tid och omsorg som satsats på företaget. Men talrika form- och klangsköna fioler har kommit till i kök och bodar fjärran från violinbyggarmästarnas ateljéer. För spelsugna barn gällde Cajsa Vargs princip "man tager vad man haver". Åtskilliga träskor och cigarrlådor har fått en ny och ädlare funktion som klangbotten i fioler. Storspelmannen Anders Frisell i Mockfjärd (1870-1944) berättar om sin väg in i musiken:

"Jag har ett litet minne av, att jag vid en 5 års ålder fick följa min moder på en dans i en bondstuga. Jag kommer ihåg huru tonerna från "Klockar Pers" fiol förföljde mig. Då jag var omkring 7 år, började jag dels själv och dels med hjälp av en äldre broder tälja fioler av vedträn och satte på strängar av tagel. Längre fram limmade vi ihop en ihålig fiol av handkluven takspån. Det var med den som jag lärde mig få fram den ena enkla melodien efter den andra. Det gick då en pietistisk våg över orten. Mina föräldrar angreps därav och blevo "läsare", och då blev det slut med spelningen för mig. Den lilla fiolen brändes såsom varande ett djävulens verktyg." (not 1)

I hemlighet gjorde brodern en ny och bättre fiol, men även denna dyrgrip blev upptäckt och bränd. Det dröjde många år innan Frisells föräldrar måste inse att sonens spellust ej lät sig kuvas trots hot om att han skulle bli evigt förtappad och brinna i eld och svavel.
Metoderna vid instrumenttillverkning har ofta hämtats från den materiella kulturen; som mer kuriösa än representativa exempel kan nämnas spilåpipor i laggningsteknik eller tillverkade som pipen till en träkanna av en tallgren, där märgen vridits ur. Konstmusikens och militärmusikens instrument har fått stå modell för trogna eller fria kopior. Med välkända material och arbetsmetoder kunde man efterbilda även instrument som normalt kräver ingående teknisk-akustisk expertis och specialverktyg. Signaltrumpetens ide har tagit form i åtskilliga S-böjda näverlurar, och även klarinetter har översatts till näverlurens tillverkningsteknik, självfallet med helt annorlunda akustiska egenskaper.

Bild 1: "Man tager vad man haver." Fioler av cigarrlåda och träsko.
(MM 364 resp. NM 112.062.)

FOLKMUSIKBOKEN - Birgit Kjellström: Om folkliga instrument

Inledning