Den tidiga insamlingen av folkmusik  

Bild 2:6. Två finska runosångare, Petri Shemeikka och Jehkin Iivana, Karelen. Foto: I. K. Inha. Museiverket, Helsingfors.

En av pionjärerna var Carl-Axel Gottlund (1796-1875), ivrig samlare och utgivare av den första samlingen finsk folkmusik Pieniä runoja, Suomen pojillen ratoxi/Små sånger till Finlands söners nöje (1818-1821). Gottlund företog, som tidigare antytts, en resa i de svenska finnmarkerna 1817. Syftet var att spåra den finska kulturen och att undersöka i vad mån finnättlingarna bevarat känslan för fäderneslandet i öster. Även om resan hade ett välmotiverat vetenskapligt syfte står den inför vår tids ögon som ett typiskt uttryck för den förening av folkkulturspatos och nationalism som präglade de finska samlarna. Som en symbol för detta dubbla engagemang framstår Elias Lönnrot (1802-1884), till yrket läkare, men mest känd för sin upptecknar- och författargärning. Lönnrot samlade under 1820- och 1830-talen de finska runosångerna. Han satte samman dem till en enhet och utgav 1835 det berömda verket Kalevala. Samlingen fick sin slutgiltiga utformning i en utvidgad upplaga 1849.
Kalevala väckte stor uppmärksamhet i Finland. I det femtio sånger långa eposet fann man det rent finska, det som kunde ge Finland en egen historia. Den insikten vann tydligast gehör bland dem som vid denna tid talade för Finlands självständighet - landet hade 1809 övergått från svensk till rysk överhöghet. Under större delen av 1800-talet fick därför Kalevala en central roll i uppbyggandet av en finsk nationalkänsla.
I Norge dröjde folkmusiksamlandet något. Med enstaka undantag påbörjades inte någon verksamhet förrän under 1830-talet. 1840 utgavs den första större samlingen med norska folkvisor, Samling af sange, folkeviser og stev i norsk allmuedialekter. Utgivare var Jörgen Moe (1813-1882), mera känd i egenskap av sagosamlare tillsammans med P. Kr. Asbjörnsen. För en del av visuppteckningarna stod organisten och tonsättaren Ludvig Mathias Lindeman (1812-1887). Lindeman publicerade själv 1853 en egen samling med namnet Äldre og nyere Norske Fjeldmelodier. Till de norska utgåvorna efter 1850 återkommer jag senare.

Den tidiga insamlingen av folkmusik