Följande år gör Sparrman tre besök hos Ingierd Gunnarsdotter men blev
"mäst alle Gångerna medh något snöpligit swar bemöt". I alla fall hade han "medh största möda och många böner af Gumman extorquerat innelagde Wijsor". Hadorph fick alltså till slut några kämpavisor. Dessutom hade Jonas Swensson tidigare skickat in en del visor som han själv skrivit ned efter modern. I allt finns 57 vistexter bevarade efter henne. I det citerade brevet uppges det att Ingierd Gunnarsdotter kunde över 300 gamla kämpavisor. Här möter vi alltså en bondhustru från 1600-talet som har en otrolig massa kämpavisor och ballader på sin repertoar. Ingierd Gunnarsdotter måste ha varit en vissångerska av stora mått med fenomenalt minne för alla de långa balladtexterna. Och ballader och kämpavisor var troligen inte de enda visor hon kunde. Som vi såg var upptecknarna ute enbart efter "kämpavisor" - förmodligen avses både de äldre riddarvisorna och kämpavisorna - och därför blev endast dessa upptecknade. Men säkert sjöng Ingierd Gunnarsdotter också lyriska visor, andliga visor och psalmer - de senare var ytterst vanliga i 1600-talets skillingtryck. Säkert sjöng hon också vaggvisor och skämtvisor för sina barn och lekte sång- och danslekar med dem. Men de blev aldrig nedskrivna - i upptecknarnas ögon hade dessa inget antikvariskt värde. En visa som sjöngs i både Sverige och Danmark vid den här tiden var Lenavisan - en visa som skildrar det dansk-svenska slaget vid Lena 1208. En av de få uppteckningar vi har av den här visan har gjorts efter Ingierd Gunnarsdotter. (not 26) Någon melodi finns dessvärre inte bevarad.
|