Märta Ramsten: Om folklig vissång - Vissång under 1600-talet (4)

Följande år gör Sparrman tre besök hos Ingierd Gunnarsdotter men blev "mäst alle Gångerna medh något snöpligit swar bemöt". I alla fall hade han "medh största möda och många böner af Gumman extorquerat innelagde Wijsor". Hadorph fick alltså till slut några kämpavisor. Dessutom hade Jonas Swensson tidigare skickat in en del visor som han själv skrivit ned efter modern. I allt finns 57 vistexter bevarade efter henne.
I det citerade brevet uppges det att Ingierd Gunnarsdotter kunde över 300 gamla kämpavisor. Här möter vi alltså en bondhustru från 1600-talet som har en otrolig massa kämpavisor och ballader på sin repertoar. Ingierd Gunnarsdotter måste ha varit en vissångerska av stora mått med fenomenalt minne för alla de långa balladtexterna. Och ballader och kämpavisor var troligen inte de enda visor hon kunde. Som vi såg var upptecknarna ute enbart efter "kämpavisor" - förmodligen avses både de äldre riddarvisorna och kämpavisorna - och därför blev endast dessa upptecknade.
Men säkert sjöng Ingierd Gunnarsdotter också lyriska visor, andliga visor och psalmer - de senare var ytterst vanliga i 1600-talets skillingtryck. Säkert sjöng hon också vaggvisor och skämtvisor för sina barn och lekte sång- och danslekar med dem. Men de blev aldrig nedskrivna - i upptecknarnas ögon hade dessa inget antikvariskt värde.
En visa som sjöngs i både Sverige och Danmark vid den här tiden var Lenavisan - en visa som skildrar det dansk-svenska slaget vid Lena 1208. En av de få uppteckningar vi har av den här visan har gjorts efter Ingierd Gunnarsdotter. (not 26) Någon melodi finns dessvärre inte bevarad.

1.
Däth war vnge H Suerchiel

gåhr för Danakonung at ståå
Herre låhna Migh dina Männ

Jagh will på min broder slå.
Dhe Swenske dhe brÿta den Dahlebergs skÿlden

dÿ gråta så månge.

2.
Jagh will låhna digh mine Männ,

både halla[n]dzfahrer och Jutar
Dec äre så ÿpperligh stridbare Män

som kunna både spänna och skiuta.

3.
Däth war om en Heligh Söndagh

at Messan war godh at höra
Kungh Swerkel sancker sit folck ehop

och låter öfwer Öhrsund föra.

4.
Däth war vnge Kong Suerckel

han kommer mitt i sund
Wiste Jagh skulle icke winna j dagh

Gudli gifwe Jagh siuncke i grund.

5.
Medh honom H Ebbe mot Swerigs land

tänchte winna stoor Ähra
Men blef doch slagen medh all sin häer

at ingen kunde boden hem bära.

6.
H Lorentz hans broder tenchte och wäl

sin lycka moth Giotherna sökia
Men blef slagen i samma ferd

och kund' eÿ sin skiepnad vndlöpa.

7.
Emellan Berg och lehna

där såsom striden stodh
En häst som kåster 1200 mk

han flÿter i Manna blodh

8.
Emellan Berg och Halla

der gieller både Örn och Rambn
Där gråta så månge Enckier

sine fattige faderlöse barn.

9.
Frwerne stå i höga lofft

dhe wänta sine herrar hemkomma
Hästarna komma blodiga hem,

och sadlerne äre tomme
Dhe Swenske dhe brÿta den Dahlebergz skÿlden

der gråta så månge.

FOLKMUSIKBOKEN - Märta Ramsten: Om folklig vissång

Vissång under 1600-talet