Märta Ramsten: Om folklig vissång - Vissång under 1600-talet (3)

Större delen av visorna i Bröms Gyllenmärs visbok är alltså - som vi läste nyss - lyriska visor. Många av dessa lyriska visor är utdöda i traditionen och finns bevarade endast tack vare att de skrivits ned i dessa 1500- och 1600-talens visböcker. De har senare tagits upp och bearbetats och blivit kända "folkvisor". Dit hör "Jag vet en dejlig rosa" som i Alice Tegnérs bearbetning spreds i en mängd skolsångböcker och också ingick i de s.k. Stam-sångerna. (not 23) Texten i Bröms Gyllenmärs visbok återfinns på föregående sida. (not 24)
Samtida med Bröms Gyllenmärs levde också i Västergötland Ingierd Gunnarsdotter. Hon bör ha varit 1600-talets motsvarighet till Svea Jansson om man får tro de knapphändiga källorna. Ingierd Gunnarsdotter föddes förmodligen i Lyrestads socken, Västergötland, år 1601 eller 1602. Eventuellt var hon dotter till bonden Gunnar i Holt. Hon gifte sig med frälsebonden Sven i Höglunda och avled i Höglunda 1686. (not 25)
Att hennes visor blev upptecknade har vi delvis hennes son, Jonas Swensson, att tacka för. Efter krigstjänst blev han kronans befallningsman i sin hemtrakt. Och som sådan kom han att bistå den från Riksantikvarieämbetet utsände Johan Hadorph som hade olika uppdrag, bl.a.

"Gambla Kämpe- och Historie Wijsor / som aff forna tijder nog i Landen hafwa sungne warit / och ännu aff många siungas / at the noga effterfrågas och antecknas / effter som ther vthi aff Förfädernes Bedriffter myckin sanning fnnes."

Genom sonen Jonas Swensson blev det alltså bekant att gumman Ingierd kunde visor. Men det gick trögt för Hadorph att få dem nedtecknade. Till slut blev det Erich Sparrman, slottssekreterare åt De la Gardie på Läckö, som 1678 beordrades att besöka Ingierd Gunnarsdotter och teckna upp hennes visor. Men gumman var tydligen svårbedd och ville inte lämna från sig sina visor om man får tro Sparrmans brev:

"Effter Eders Höggreflige Excellentz Nådigste order hafwer jag warit hoos dhen Gambla Gumman effter dhe anbefalte wijsorna, men effter Gumman war så af Ålder som Andra swagheeter så betagen, att hon eij kunde dhen ringesta reda för sigh Giöra, kunde Jagh eij henne någen wijsa aftwinga, ehuru trägit iag der om anhölt, Wtan Lag Läsarens hustru tilsade mig, enär Han hemkomme från Jönkiöping, dijt Han förrest war, dhem skola bekomma, Och när dhett Skeer, skall Jagh Eders Höggrefligheet dhem strax tillsända. Dhenna Gambla Gumman kan öfwer 300 Gambla kiempa wijsor, som tiena skulle till illustration af wår antiquitet, dhem Lagläsaren till Ehn dehl skall hafwa afskrifwit. Förmodar fördhenskull Wedh hans hemkomst blifwa dhem mechtigh till afCopierandet."

FOLKMUSIKBOKEN - Märta Ramsten: Om folklig vissång

Vissång under 1600-talet