FOLKMUSIKBOKEN  -  Märta Ramsten: Om folklig vissång 

  Vissång under 1600-talet   

Bland de s.k. 1500- och 1600-talens visböcker finns en visbok från 1600-talets första hälft som är ganska omfattande - 109 visor - och som är skriven av den västgötske adelsmannen Bröms Olofsson Gyllenmärs.
Bröms Gyllenmärs födelseår är inte känt men bör vara ca 1600. Han var son till amiralen Olof Andersson som sedermera adlades till Gyllenmärs. Bröms Gyllenmärs växte upp på gårdarna Lagmanshaga och Borrarp i Kinds härad, Västergötland. Om hans senare liv vet vi att han en tid var fänrik vid Västgöta kavalleriregemente. Han avled 1679. Bengt R. Jonsson har i sina forskningar kring 1500- och 1600-talens visböcker kommit fram till att Bröms Gyllenmärs bör ha skrivit sin visbok under åren 1630-45. (not 22)
Av bokens 109 visor kan drygt 60 stycken beskrivas som lyriska visor - pastorala kärleksvisor, moraliserande visor med andlig prägel och ett par naturlyriska visor. Vidare finns i samlingen 25 andliga visor och psalmer däribland Den signade dag - 10 ballader samt ett par historiska visor, en studentdikt m.m. Två av visorna har melodiangivelse.
Kan den här visboken säga oss någonting om vad som egentligen sjöngs på Bröms Gyllenmärs tid? Och återspeglar den någon folklig tradition?
Förmodligen säger den mer om visor på modet än vi kanske först tror. Visorna i boken är inte uppställda efter genrer eller innehåll utan tycks ha skrivits ned vartefter de blivit aktuella eller vartefter Bröms Gyllenmärs kommit på dem. Några av visorna går tillbaka på samtida skillingtryck. Dessutom tillhörde inte Bröms Gyllenmärs de högadliga kulturkretsarna. Hans bokliga bestånd som bestod av två lagböcker tillsammans med hans västgötska dialekt som avspeglar sig i visorna tyder snarare på en lägre frälsemiljö. Och säkert var det också därifrån han hämtade visorna.
Men hur pass representativ är visboken för Bröms Gyllenmärs egen repertoar? Ja säkert sjöng han också både skämtvisor, nidvisor och dryckesvisor fast han inte skrev ned dem - i de övriga visböckerna från 1500- och 1600-talen finns åtskilliga skämtvisor nedtecknade. Och säkert var han inte heller främmande för de obscena visor som omhuldades inte minst i soldatkretsar.
 

Jagh wet så däyligh en ross, 
är huit som lelie bladh, 
så oftha iagh på henne mondhe tencka, 
så görs mit hiarta gladh.

 

Hennas lifligha fackter och sinne, 
är som en nachtergal sångh, 
mit hiarta (thet) är lustigt och frögdar sigh, 
vtaf slickt liufligh klangh.

Som solen skin öffuer alla, 
är hun som en purpur klar, 
gudh lathe henne aldri söria, 
vthan alty vara gladh,

Gudh lathe them til samman komma, 
som gärna til samman vela vara, 
sigh sielf til gangh och godhe, 
och gudh til lof och ära.

Gudh lathe them til samman lefva, 
vthi guds ära och pris, 
och sedan effter theta lifvet, 
besetia paradis.

Bild 9. "Jagh wet så däyligh en ross" ur Bröms Gyllenmärs visbok.

 

  Vissång under 1600-talet   
  FOLKMUSIKBOKEN  -  Märta Ramsten: Om folklig vissång