FOLKMUSIKBOKEN - Märta
Ramsten: Om folklig vissång |
||||||
 |
||||||
|
Tre kvinnors visrepertoar - Svea Jansson (1904-1980) |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
|
FOLKMUSIKBOKEN - Märta
Ramsten: Om folklig vissång |
||||||
|
||||||
|
Tre kvinnors visrepertoar - Svea Jansson (1904-1980) |
|
|
|
|
|
|
|
64 skämtvisor har Svea Jansson sjungit in på band. De flesta hör till de yngre skämtvisor som blev populära under 1800-talets andra hälft med tokroliga och oförargliga texter som t.ex. friarvisor, marknadsvisor m.m. Men vi möter också en äldre typ av skämtvisor som varit otroligt seglivade och som har en helt annan karaktär. Texterna är ofta burleska och fantastiska i ordets egentliga mening. Ett omtyckt motiv är t.ex. "den bakvända världen" som vi möter i äldre skämtvisor som diktats i balladform och vars motiv också återfinns i medeltida kyrkmålningar. Och än i dag sjungs visor som "I fjol om jul då grisa min ko" och "Det var på den tiden då de benlösa sprang och de fingerlösa spelte på klaver". En viss förkärlek för det groteska avspeglar sig också i de äldre skämtvisorna i skildringar av omaka äkta par och i nidporträtt av giriga gubbar och käringar (t.ex. Käringen som
skulle på barnsöl och som åt så mycket att hon på hemvägen gödslade flera åkrar . . .). I de äldre skämtvisorna - precis som i fabler och i många folkliga sagor - är det ofta djur som är handlingens huvudfigurer och som iklätts mänskliga drag och svagheter. Så t.ex. i ex.
14 som hör till Svea Janssons favoritvisor. Den kan dessutom tolkas som en balladparodi.
|
|
Tre kvinnors visrepertoar - Svea Jansson (1904-1980) |
|
|
|
|
|
|
|
||||||
|
FOLKMUSIKBOKEN - Märta
Ramsten: Om folklig vissång |
||||||
