Bild 5. Ulrika Lindholm, Frostviken, i 30-årsåldern med sina två, äldsta döttrar.

Ulrika Lindholm (1886-1977) var född och uppvuxen i Raukasjö, Frostviken, Jämtland - en av Sveriges verkliga glesbygder. Skogsarbete, fjällbruk, jakt och fiske gav små men tillräckliga möjligheter till familjens försörjning. Gården låg utmed leden Vilhelmina-Frostviken-Norge och var ett naturligt övernattningsställe för resande. När någon kom på besök blev det musik i huset, berättade Ulrika Lindholm. Hela familjen var road av att sjunga och pappan kunde ibland ta fram fiolen. Vid högtider samlades hela släkten och sjöng igenom alla visor man kunde. Ulrika Lindholms halvbror, Levi Johansson - folklivsskildrare och sedermera hedersdoktor - tecknade ned en stor del av släktens visor.
Ulrika Lindholm flyttade hemifrån vid 21 års ålder och hade först plats hos sin halvbror Levi Johansson som då var bosatt i Hammerdal. Nykterhetslogerna var vid tiden kring sekelskiftet en central samlingspunkt för bygdens folk. Ulrika Lindholm kom i kontakt med IOGT i Hammerdal och berättade mycket om hur roligt hon hade på logen, hur man träffades och sjöng och lekte danslekar, hur hon där kom att. lära sig många nya visor och danslekar. Det var också inom IOGT hon träffade sin blivande man, och 1909 gifte hon sig och flyttade till Vaplan i Nälden. Men redan sex år senare blev hon änka och stod ensam med tre småflickor att försörja.
Det var hårda tider, första världskriget hade just brutit ut och utkomstmöjligheterna var knappa. Ulrika Lindholm hade plats i hushåll på ett par olika håll i landet innan hon så småningom fick möjlighet att överta en lanthandel i Dalarna som hon drev med framgång. Men så kom Konsum till byn och hon tvingades sälja. Hon gjorde ytterligare ett försök med lanthandel innan hon på 1930-talet flyttade till Stockholm och bosatte sig där för gott. De sista tio åren tillbringade hon på Stureby vårdhem. Under sin period i Dalarna var hon mycket aktiv inom IOGT och tog själv initiativ till att ett par nya loger bildades.
Mellan 1952 och 1964 spelade Sveriges Radio in ca 330 visor med Ulrika Lindholm. Den inspelade repertoaren omfattar följande vistyper (not 13) :
66 sång- och danslekar
44 småvisor (vaggvisor, vallvisor, ramsor, vispolskor)
42 folkliga kärleksvisor (28 lyriska och 14 episka)
30 litterära visor (främst naturlyrik och episka visor)
22 skämtvisor
16 andliga sånger
8 ballader samt ett mindre antal dryckesvisor, bondkomikervisor, nidvisor, obscena visor, sjömansvisor, didaktiska visor, nykterhetsvisor och emigrantvisor.
Även i Ulrika Lindholms fall kan man lägga till en hel del skolsånger, fosterländska sånger, psalmer och andliga sånger för att få en fullständigare bild av hennes repertoar. De flesta av de uppräknade visorna lärde hon sig i föräldrahemmet, men också senare snappade hon upp visor i de olika miljöer- och orter där hon vistades under sin levnad.
Som vi ser utgör sång- och danslekar en påfallande stor andel av Ulrika Lindholms repertoar. Och enligt hennes egen berättelse lärde hon sig många av dem vid sammankomster på IOGT-logen. Men uppenbarligen var det också så att i Ulrika Lindholms hem, som låg så avlägset till, barnen roade sig med just sång- och danslekar.