Märta Ramsten: Om folklig vissång

Till de allra mest sjungna berättelsesångerna kring sekelskiftet hör Harpan, författad av Umeåprosten Anders Grafström (1790-1870). Harpan trycktes i en mängd skillingtryck mellan åren 1832 och 1919 och den finns också med i praktiskt taget varje handskriven visbok från 1800-talets senare hälft och framåt. Denna känslosamma visa med motiv från nödåren tycks ha fängslat en hel befolkning. Naturligtvis kände också många igen sig - nödåren var i högsta grad en realitet för en stor del av Sveriges befolkning ett par generationer tillbaka. Och inte minst gällde detta torpare och småbrukare med självhushåll i de norrländska landskapen. I ex. 10 följer en transkription av Ulrika Lindholms insjungning av Harpan. Dikten har tonsatts av både J. E. Nordblom och B. Crusell, men den har framför allt sjungits till en folklig melodi - den som också Ulrika Lindholm sjunger.

Ex. 10. Harpan efter Ulrika Lindholm insp. av SR. Trsk: MR.

I ensliga stugan en kulen kväll
steg Gunnar med bark ifrån skogen
Till bröd skall den bakas på ugnens häll
Men icke ett mjöldoft fanns i hans tjäll
och icke ett ax uppå logen

Då kommo emot honom barnen två
med bleknade kinder de arma
Giv bröd åt oss fader vi hungra så
och låt oss allenast en smula få
Jag har intet Gud sig förbarma

När moder bars bort på den svarta bår
och ner under mullen dess kista
Blev gömd under vallen där kyrkan står
En kaka du gav den var vätt av din tår
Säg fader o var det den sista?

Ack barn jag har ingen att ge er idag
men Gud skall i morgon väl sända
den hjälp vi förbida av hans behag
O varen blott stilla och nöjda som jag
I morgon här bakas kanhända

Då tog han från mossiga väggen ner
sin harpa vad makt i dess stämma
De hungrande små icke klaga mer
På infallna kinderna glädjen ler
och klangen kan plågorna hämma

Med huvudet nedböjt att dölja sin tår
och icke sin ängslan förråda
Nu fadern en muntrande polska slår
och barnen de dansa och kvällen förgår
tills trötta de somnade båda

Vid bädden av strå där de slumra är
så bad han o Gud ifrån nöden
befria dem du alla lidandes vän
Det skedde de vaknade aldrig igen
Befriaren kom det var döden

FOLKMUSIKBOKEN - Märta Ramsten: Om folklig vissång

Tre kvinnors visrepertoar - Ulrika Lindholm (1882-1977)