Bengt R. Jonsson - Margareta Jersild: Svenska visor (En vägledning för studiecirklar)
1800-talets visa

Ett antal på sin tid ganska kända och delvis mycket produktiva skalder, som nu är tämligen bortglömda, har svarat för några av de mest spridda 1800-talsvisorna, visor som starkt bidragit till att färga eftervärldens uppfattning om skillingtryckens innehåll. Vi kan nämna C. J. Lindegren (t. ex. "Lille Alfred", d. v. s. "Så långt från högsta alperna, etc.", (Gula visboken s. 251), Charlotta Berger med "Mossbelupen hydda" (Gröna visboken s. 191), en visa som lär ha rört självaste E. G. Geijer till tårar, publicisten J. G. Carlén ("På Stockholms redd vid Skeppsbron"), Wilhelmina Stålberg ("På blomsterklädd kulle satt Hjalmar och kvad"), Mathilda L'anglet ("En liten fågel satt en gång och sjöng i furuskog"), B. Alstermark med "Lilla vackra flicka (Anna) om du vill", populär igen på 1950-talet genom A. Prøysens framförande, samt den flitige "folkförfattaren" Per Thomasson med bl. a. "Ung Erik mötte Karin sin", "Så har jag då äntligen kommit på balen", "En herreman så stolt och båld" (Gula visboken s. 101) och "Med våta ögon ser jag på böljorna de blå". Speciella skillingtrycksförfattare omkring senaste sekelskiftet var en L. F. Ågren som skall ha skrivit bl. a. "Fröken Agnes uti dystra drömmar går" samt den kände pekoralisten J. H. Chronwall, som hade eget visförlag (en tid kallat Svenska vis- och snäckförlaget!) i Stockholmstrakten. En folklig skald, vars veterligen enda visa blev en stor succé, var A. V. Thorson med "Älvsborgsvisan" ("Den blomsterprydda gondolen gled", Gröna visboken s. 374) från 1890-talet. Många av 1800-talsvisorna som blev bekanta genom skillingtryck, är skrivna av anonyma skalder. På 1830-talet utkom "Ensam i skuggrika dalen" om den ömme litteraturherden Fingal, och något senare "Amanda satt med krans i hären". De flesta av visorna är kärleksvisor, ofta långa och sorgliga. Inte sällan har de fått sin titel efter det agerande paret t. ex. "Edvin och Emma" ("Edvin går därborta") och "Alfred och Anna" ("När kvällen stundar och bjuder vila"). Bland visor tillkomna under mitten av 1800-talet kan nämnas "På Öland bodde en flicka skön" och "Kom blicka in på en kyrkogård". Från 70-talet härrör bl. a. "Vid vassen av stranden". Den bekanta "I skimrande bruddräkt så vit som en snö" med titeln "Lejonbruden" (Gula visboken s. 246) går tillbaka på en dikt av den tyske skalden A. von Chamisso. Den kom första gången i skillingtryck på 90-talet. Några visor, som delvis parodierar olika kategorier av skillingtrycksvisor, är M. Elmblads om Petter Jönssons Amerikaresa (Gula visboken s. 286) och H. H. Hallbäcks om mordet på Abraham Lincoln (Gröna visboken s. 212). Kanske bör också Johan Lindström Saxons "Elvira Madigan" (Gröna visboken s. 81) uppfattas som en parodi. Bland de olika vispublikationerna från 1800-talet (utom de mer eller mindre vetenskapligt upplagda) förtjänar kanske främst att nämnas de många, som utgavs av L. Th. Öberg under pseudonymen Axel Ivar Ståhl. Mest bekant av dessa blev förvisso den efter en stockholmsk gatusångare uppkallade "Filikromen" (9 häften, 1850-65). 14. Välj ut en epok, en genre eller några namn i 1800-talets visa och studera närmare!