Bengt R. Jonsson - Margareta Jersild: Svenska visor (En vägledning för studiecirklar)
1800-talets visa

F. A. Dahlgren (1816-95), som var av värmländsk bruksägarsläkt, har framför allt blivit känd genom sitt sångspel "Värmlänningarna" (med musik av A. Randel), vari bl. a. "I villande skogen jag vallar min hjord" ingår (Gröna visboken s. 154). Högre står dock de visor på värmlandsdialekt, som Dahlgren skrev fr.o.m. 1830-talet under pseudonymen Fredrek på Rannsätt. Som bygdemålsskald är Dahlgren en av de allra största inom den svenska litteraturen. Hans visor utmärks av en drastisk humor och ger levande skildringar av böndernas liv. Främst är han en utmärkt tecknare av olika människor, men även djuren har han skildrat, t. ex. i visan om Brömsen och "Grisvisan". Ytterligare visor kan nämnas som "Nils Annersas vise" ("Ja' frågar fan ätter Harrgåls-Ola", Gula visboken s. 268) och den välbekanta "Å jänta å ja" (Gröna visboken s. 372), den sistnämnda till en polskemelodi. De värmländska visorna fick senare stor betydelse för Fröding. En av de mest kända visförfattarna från 1800-talet är förvisso Elias Sehlstedt och han framstår för eftervärlden kanske främst som den humoristiske skildraren av tidens borgerliga miljö. Sehlstedt (1809-74) , som var född i Härnösand, tillbringade större delen av sitt liv som tullinspektor i Sandhamn i Stockholms skärgård. Som poet slog han igenom på 1850-talet, och hans Samlade sånger och visor utkom i 5 band 1861-76. Till några av sina mest kända visor som "Litet bo jag sätta vill" (Gröna visboken s. 359) och "Löjtnanter borde aldrig finnas till" (Gröna visboken s. 220) har Sehlstedt själv gjort musiken, ofta med användning av folkliga melodimotiv. Bland dem som har tonsatt Sehlstedts texter märks C. G. R. Littmarck (1842-99), som svarat för t. ex. de bekanta "Salig farmor" och "Vackert så". För övrigt kan nämnas visorna "Jag sjunger hi och jag sjunger hej" och "När våren kommer då vaknar sippor". En del av 1800-talets sånger av E. G. Geijer (1783-1847) och A. F. Lindblad (1801-78), vilka egentligen hör till genren "romanser", har dock genom sin enkelhet och i sin melodik mycket av visans stil. Se t. ex. Geijers "Stilla skuggor breda sig i kvällen" (Gröna visboken s. 199) och "Ensam i bräcklig farkost" (Gröna visboken s. 271) samt Lindblads "En midsommardag" (Gröna visboken s. 93), "En sommarmorgon" (Gula visboken s. 109) och den mycket omtyckta "Ack, Betty, av ditt ögonpar". Mycket populär och spridd var också Tegnérs "Fritiofs saga", som främst i B. Crusells tonsättning blev allmänt sjungen. Delar av texten trycktes även i skillingtryck. Ytterligare kan nämnas tonsättaren O. Lindblad (1809-64), som skrev text och melodi bl. a. till visan "Varför skall man tvinga mig att sjunga", och C. J. L. Almquists "Songes", som innehåller flera visor. Visartade är även flera av sångerna i G. Wennerbergs "Gluntarna".