Bengt R. Jonsson - Margareta Jersild: Svenska visor (En vägledning för studiecirklar) 

1800-talets visa   

Visdiktningen under början av 1800-talet är i flera hänseenden en fortsättning på traditionen från slutet av 1700-talet. Åhlströms publikationer fortsatte att utkomma, och de ämnen man behandlade var ofta desamma som på Bellmans tid. Särskilt gäller detta J. A. Wadman (1777-1837), som också fått namnet "Göteborgs Bellman". Wadman ansluter sig i sina många dryckesvisor till stilen från det föregående århundradets slut. Mest känd är kanske ändå en av hans lyriska visor, den idylliska "Min lilla vrå bland bergen" med musik av C. J. Sandström:

Jag vet en vrå emellan bergen,
en liten vrå, den tillhör mig,
där ingen flärd innästlat sig,
där ingen oskuld skiftat färgen.
Vart än mig ödet kasta må,
jag längtar åter till min vrå,
min lilla vrå bland bergen.

En koja, högröd som scharlakan
och lugnare än ett palats,
ger åt mitt läger skygd och plats;
en rosenhäck är mitt sparlakan.
Vart jag av ödet jagas må,
jag längtar åter till min vrå,
min lilla vrå bland bergen.

Skämtsamma visor skrevs av skalden och sedermera komministern i Stockholm C. F. Dahlgren (1791-1844), som dock först uppmärksammades genom sin bellmanspåverkade diktsamling "Mollbergs epistlar". Förutom ett par välkända vårsånger kan även nämnas hans visor "Det var väl fan, sa Filén, där han satt" och "En fattig smålänning från bögda".

1800-talets visa  
Bengt R. Jonsson - Margareta Jersild: Svenska visor (En vägledning för studiecirklar) 
Innehållsförteckning, Svenska visor

Svenskt visarkivs webbplats