Bengt R. Jonsson - Margareta Jersild: Svenska visor (En vägledning för studiecirklar)
Carl Michael Bellman

Carl Michael Bellman föddes 1740 i Stockholm och tillbringade där större delen av sitt liv. Både på fädernet och mödernet tillhörde han gamla kultursläkter. Bellmans farfar flyttade till Sverige från svenska Bremen-Verden under mitten av 1600-talet och blev sedermera professor i latin i Uppsala. Fadern var ämbetsman och modern dotter till en kyrkoherde i Maria församling i Stockholm. Bellman växte upp i det s.k. Daurerska huset vid hörnet Hornsgatan-nuvarande Bellmansgatan och var den äldste i en stor syskonskara. Familjen var under Bellmans barndom välsituerad och Bellman fick en god uppfostran. Hans utbildning leddes av informatorer och hans studier inriktades framför allt på moderna språk och litteratur. Bellman framträdde också redan som 17-åring med egna dikter. Även översättningar från franskan och tyskan samt satirer, de sistnämnda ofta påverkade av Dalin, hörde till hans tidigaste verk. 1758 skrevs Bellman in som student i Uppsala men återvände efter knappt en termin till Stockholm, där han redan året innan genom faderns försorg blivit anställd som extra ordinarie i riksbanken. Familjens ekonomiska ställning försämrades. Förmodligen bidrog också den allmänna ekonomiska krisen, som inleddes på 1760-talet, därtill och Bellmans far måste så småningom på grund av sjukdom sluta sitt arbete. Bellman själv, som skaffat sig en stor vänkrets och förde ett dyrt nöjesliv, levde högt över sina tillgångar. Hans skulder blev omsider så stora, att han föredrog att fly från sina fordringsägare till Norge. Då han återkom fick han en del anställningar i olika verk. Inte förrän långt in på 1770-talet förbättrades hans ekonomiska ställning och han kunde gifta sig. Senare utnämndes han till sekreterare i Kungl. Nummerlotteriet. Den dåliga ekonomien förföljde honom emellertid och endast några månader före sin död satt han på gäldstugan. 1795 dog Bellman efter en tids sjukdom och begravdes vid Klara kyrka i Stockholm. Trots att Bellman kom från en högborgerlig miljö är hans diktning framför allt en folklivsskildring från dåtidens Stockholm. Även hans människor har, om också fritt skildrade, oftast motsvarighet i verkligheten. Något större intresse för politik hyste inte Bellman, även om han beundrade Gustav III mycket och till dennes ära skrev sin Gustavs skål, som på sätt och vis blev den första sången av nationalsångkaraktär i Sverige och användes av kungen för rojalistiska syften.