Bengt R. Jonsson - Margareta Jersild: Svenska visor (En vägledning för studiecirklar)
Ballader och andra medeltidsvisor

För melodiforskningen kan det klingande materialet ofta vara av betydligt större värde än noterna. Genom den senaste tidens inspelningar av ballader och andra folkvisor har ovärderligt material räddats. Inspelningarna ger också avvikelser från traditionella intervall samt uppvisar rytmiska nyanser som aldrig kan återges med traditionell notskrift. Inte minst intressant är det ålderdomliga föredragssätt, som är speciellt för flera balladmeddelare. Det kan påpekas, att en legendvisemelodi kan höras varje dag i Stockholm och i Sveriges Radio: den s.k. Örjanslåten. Denna är en melodi till den omkvädeslösa visan om St. Göran och draken efter en östgötsk uppteckning (Gröna visboken s. 278). En tämligen ung balladmelodi har blivit välkänd genom att Evert Taube använt den i sin "Möte i monsunen", nämligen en av melodierna till den mycket spridda "Herr Peders sjöresa". Balladen är såsom redan nämnts i princip en dansvisa. Det talas i balladerna om att man "träder dansen" etc. Några direkta belägg på hur dansen tillgått i Sverige under medeltiden finns dock inte. Antagligen har man dansat så som man ännu gör på Färöarna med två steg i dansriktningen och ett steg tillbaka. Danssättet är detsamma som i den gamla franska dansen branle simple. Dansen leddes av försångaren, medan de dansande, som bildade en ring eller kedja, sjöng med i omkvädet efter varje strof. Efter hand har balladerna lösts från sambandet med dansen och de balladversioner som möter oss i 1800- och 1900-talens uppteckningar och inspelningar är enbart sjungna, ej dansade visor. Balladerna har betytt mycket för senare författare. Bland kända dikter där man känner igen balladstilen kan nämnas några av Gustaf Fröding: "En vintervisa" (inledningsraden tagen från balladen "Harpans kraft"), "Herr Lager och skön fager" och "Ingalill". Av de bevarade källorna att döma var balladen den dominerande visgenren under vår medeltid. Men det finns andra medeltidsvisor, både inom och utom folkvisans kategorier. Den s. k. kristliga dagvisan "Den signade dag" är belagd på 1400-talet och vi känner ocksa några Mariavisor. Vidare hade man lyriska kärleksvisor efter tyska mönster. Visorna togs även i den politiska propagandans tjänst under senmedeltiden, bl. a. i den danskfientliga s.k. Gotlandsvisan (liksom f.ö. i några visor i balladform om Sten d.y. Stures och Gustaf Vasas strid mot danskarna i Kalmarunionens slutskede). Kända är "Trohetsvisan" och "Frihetsvisan", som anses vara skrivna av biskop Thomas Simonsson i Strängnäs. 3. Välj ut en ballad och gå igenom den i enlighet med vad du lärt dig i detta avsnitt! Vad är gregoriansk kyrkosång? Läs de i avsnittet nämnda Fröding-dikterna och peka ut balladdragen.

Ballader och andra medeltidsvisor
Bengt R. Jonsson - Margareta Jersild: Svenska visor (En vägledning för studiecirklar)