Bengt R. Jonsson - Margareta Jersild: Svenska visor (En vägledning för studiecirklar)
Ballader och andra medeltidsvisor

Ordet ballad kommer av det senlatinska balare, som betyder "dansa". Dansvisor, ballader av olika slag, var under medeltiden spridda över så gott som hela Europa. Den nordiska balladen är en i bestämda former uppbyggd, berättande visa, som ursprungligen haft en stark anknytning till dans. Mycket talar för att balladen kommit till Norden från Frankrike. Eljest står de nordiska balladerna i vissa avseenden mycket nära de engelska och skotska. Vissa ämnen har tydligen kommit med balladgenren utifrån, andra är rent nordiska. Också stilistiskt uppvisar den nordiska balladen påtagliga särdrag. Det nämndes att balladen är berättande, den har alltid en historia att meddela. Till formen är den uppbyggd i två- eller fyrradiga strofer, försedda med en eller två refränger, s.k. omkväden. Omkvädena kan anknyta till visans handling, men de kan också utgöras av lyriska utrop utan direkt sammanhang med denna. Ett exempel på det första fallet är när balladen om Holger Dansk och Burman har omkvädet "Holger Dansk han vann seger över Burman", på det senare naturlyriska utgjutelser som "Om sommaren, när alla små fåglar de sjunga väl" eller uttryck för subjektiva känslor som "Men jag vet att sorgen är tung". Stilen, det sätt varpå handlingen återges, är mycket karakteristisk. Trots det i olika ballader synnerligen skiftande innehållet företräder de alla en gemensam litterär teknik. Handlingen förmedlas alltid av en objektiv berättare, som aldrig tillåter sig några kommentarer. Huvudpersonerna karakteriseras genom sina handlingar och ord. Där förekommer ofta samtal mellan två personer. Ibland är sådana dialogstrofer sammankopplade två och två till parallellstrofer. Den berättande är också alltid någon som står helt utanför handlingen. Något "jag" förekommer aldrig annat än i direkta anföringar och i omkvädena. Balladdiktaren har ett bestämt ordval i berättelser och beskrivningar. Han rör sig med stereotypa formler för att beskriva en persons utseende. Flickan är "så vän en mö", med "guldgulan lock" och "snövitan hand". Riddaren rider på sin "gångare grå" med "sadel av silver och betsel av gull". Man är klädd i "skarlakansskinn", spelar "gulltärning" eller vistas i "rosende lund".

Ballader och andra medeltidsvisor
Bengt R. Jonsson - Margareta Jersild: Svenska visor (En vägledning för studiecirklar)