3. Silverbasharpa: Sannolikt konstruerad 1838.
2 melodisträngar (a' och c') och 2 bassträngar (g och c), resonanssträngar som kontrabasharpan. De tidigare harptypernas obligatoriska bordunspel har här undvikits genom ett lätt välvt stall med åtskilda melodi- resp. bassträngar. I en äldre spelstil, som levat kvar in i vår egen tid, har man ändå med hjälp av lös tagelspänning i den böjda stråken utnyttjat bassträngarna som ständiga eller tillfälliga borduner. Även den lägre melodisträngen får gärna borduneffekt då man spelar i höga lägen på den övre.
Silverbasharpan har två nyckelrader, varav den undre med bara ett fåtal nycklar. Med något undantag har varje nyckel bara ett löv, avsett för endera första eller andra melodisträngen. Mixturklangerna ur en gammal spelpraxis är alltså borta, men många spelmän har använt sig av en egen uppsättning "dubbeltoner" genom att avkorta båda melodisträngarna samtidigt med olika tangenter. (not 54)

Bild 47. Nyckelmekanism till en silverbasharpa:
(Ur Ling 1967.)