Därmed var det slut med tonsättarnas intresse för allspelet.
Wetters dråpliga skildring av masspelet skulle mycket väl kunna
appliceras på många spelmanståg eller gemensamma uppspelningar av
spelmän som går av stapeln då detta skrives (1979). "Få arbetsuppgifter kan enligt min mening vara värda ett större intresse från svensk musikforskning än en sådan systematisk undersökning av omsjungningens lagar /dvs. variantbildning inom vallåt respektive folklig koral, se kap. 4/; det gäller ju i sådana fall det direkta, ehuru anonyma, kollektiva utflödet av vår musikaliska nationalkaraktär som svenskar och som kristna." (not 66) Men under 50-talet skapades också en annan ideologi med rötter i Bondesons insamlingar. Svenskt visarkiv med Ulf Peder Olrog, Mats Rehnberg och Bengt R. Jonsson lade ett folkloristiskt perspektiv på visan och folkmusiken. Därmed fick den estetiska urvalsprincipen vika för ett mer sociologiskt synsätt på insamling och bevarande av folkmusik. Man ville göra kartläggningar av visornas genrer och se dem som delar i traditionsbärarnas hela repertoar. Även Moberg hade varit inne på dessa tankegångar i uppsatserna från 1950 och 1951. Men en pluralistisk princip blev nu gällande norm, vilket kom att i grunden förändra folkmusikforskningen under 60-talet och utgöra en startpunkt för folkmusikvågen under 70-talet.
|
||||||||||||||||||||||||
Masspelets
funktion är inte i första hand musikalisk utan social:
varje spelman - oavsett musikaliskt stadium och ambition - får vara
med, hon/han uppträder tillsammans med de framförställda stor-
spelmännen offentligt, dokumen- teras i massmedia och i privata
fotografialbum. Någon inverkan på de individuella spelmännens
prestationer har säkerligen inte massspelet, därtill är funktionerna
alltför olika.