De gamla spelmännen ser enligt Granhammar med oro och bekymmer in i framtiden: "I stilla resignation se de gamla kämparna en ny tid randas, då deras, ur naturen och ett förfinat musiksinne skapade tonsammansättningar ratas för en grotesk och frän nutidsmusik." (not 39) Mot det utländska, mot stadskulturens fördärv, mot negrer och jazz fanns bara ett botemedel: hembygdskänslan. "Hembygden är allas vår egendom, även om vi ej äga en tumsbredd jord." (not 40) I poetiskt stämda upprop manas ungdomen att möta framtiden i hembygdskärlekens och fosterlandskärlekens tecken: Så låtom oss nu i nordalanden få gå framåt mot en lyckligare och ljuvare tid, mot ungdomens, kärlekens och vänskapens, hembygdens och fosterlandets vackra morgongryning. (not 41) I svenskhetens bevarande ingår också att förstärka banden mellan
folkmusiken och den borgerliga kulturen. Hembygdsgillets orkester spelar. Hälsningstal av grevinnan Alice Trolle, hedersordförande i Östergötlands Hembygdsring. Hovsångerskan fröken Marianne Mörner sjunger Stenhammars Sverige för stående publik. Professor Albert Engström och Ida Gavell-Blumenthal (Delsbostintan) berättar. Fröken Mörner sjunger vallåt. Hembygdsgillets folkdanslag uppträder, Delsbostintan berättar. Tranås Hembygdsgilles ordförande, kontorschef Elis Kågen, avtackar. Kvällen avslutas med Du gamla du fria samt ett leve för Sverige. (not 42)
|
|||||||||||||||||||||||
Vid
hembygdsfester förekom vanligen en blandning av folkmusik och konstmusik,
helst då med klar nationell inriktning. Programmet vid Hembygdsstämma i
Tranås den 8 december 1929 är ett belysande exempel: