Svensk folkmusik 1920-50
2. Svenskhetens bevarande
Såsom redan framgått av citaten om den utländska masskulturen var
kampen mot denna kopplad med en strävan att bevara svenskheten. I en
ledare med rubriken Varen Svenske i Folkdansringen från 1922
uppmärksammas dekadenta tecken inom svenskheten. Den svenska unisona
sången av nationella hymner är på stark tillbakagång:
"Hur är
det egentligen ställt med vår unisona sång nuförtiden ... När vi
voro i Malmö i somras och vår lyckade fest var ändad så skulle vi
sjunga 'Mandom mod och morske män'. Det var en ynkedom att se och höra
att aderton-, nitton- och tjugoåringar ej kunde sången, utan stodo
tysta och i skymningen försökte läsa texten ... Jag är nästan
övertygad om, att alla som läsa dessa enkla rader kunna sjunga
'Honolulu', 'En knapp i västen', 'Var har du vatt i natt?' osv. mycket
bättre än 'Du gamla du fria'." (not
37)
En rekommendation följer sedan på lämpliga sånger: Härliga land,
Hell dig du höga nord, Mandom mod, Känner du landet det härliga rika
och Jag vet ett land. Slutligen citeras en vacker sång som särskilt
angelägen:
Upp bröder, kring bildningens fana,
Upp samloms i fosterländsk bygd!
Må ädlare känslor oss mana
att verka för nordmannadygd . ..
 Bild
9. Hjort Anders. Teckning av Bror Hjorth.
Men hur skall då en riktig svensk dansare eller spelman se ut? Ernst
Granhammar (1881-1946) tycks ha varit något av "chefsideolog"
och många av de mest utrerade citaten i denna framställning härrör
från hans penna. Vi citerar honom i hans hyllningsartikel till Hjort
Anders på 70-årsdagen. Exakt samma formuleringar finns att läsa i
drapan till samme spelmans 60-årsdag. Men i versionen till 70-årsdagen
har Granhammar låtit Hjort Anders själv komma till tals. Hur mycket
därav som är Hjort Anders eller Granhammar kan inte avgöras. Men det
ger i varje fall exempel på en spelmansideologi som sannolikt inte var
unik:
"Men han
(Hjort Anders) tycker i varje fall att allt det där klassiska
tonsvamlet är ett himmelrike emot den nutida'djävulsmusiken'som han
tror är komponerad av Hin Håle själv, då han varit på dåligt
humör! Den musiken liksom negerdansen skall bort av våra hagars
dansbanor och lövade logar, den är ovärdig germansk ras och svenskt
bygdefolk säger Hjort Anders och sätter fejlan under hakan. Och medan
han spelade en urgammal fäbodvisa sågjag hur helt han levde in i sin
musikkonst. Han var ståtlig där, han stod i sin Rättviksdräkt med
det grå håret över en ren germansk profil, medan de stålgrå ögonen
med välbehag vilade på fejlans blanka bröst." (not
38)
|
