"Consist. har av Pl. Rev. Domi:is skrivelse daterad d. 30 passato förnummit thet oskick som thes medelst på land skall brukas, att the af ålder blivit tillåtet, att Bondedrängiar å Sön- och Högtids- dagar gå med sina Nyckelgigor fram för brudfolk i kyrkan och spela; Frögda tig Christi Brud; och som sådant icke allenast såsom allt buller är i kyrkioordningen 15 Cap 25 § förbundt utan ock Psalmen som thervid spelas blifver alldeles missbrukat, alltså har Consistorium här med velat förordna, thet skal med sådan Solennitet och Spelande hädanefter besynnerligen i Sorge tijdn innehållas." (not 6) De lärde har inte heller någon större entusiasm när de berättar om allmogens instrument och melodier, med undantag för Carl von Linne och några likasinnade vidsynta kulturpersonligheter. Professor G. Vallerius företräder en uppfattning som synes mer utbredd (1702):"Dessutom skiftar människornas uppfattning alltefter uppfostran och långvarig vana. Det kan man tydligt iaktta hos allmogen, vilken, på samma sätt som den skiljer sig från oss i sederna, tycker om helt andra melodier än vi. Därför föredrar åtskilliga av dem sin simpla lyra (Nyckelgiga) framför våra violiner, och de påstår, att deras bondmelodier vida överträffar våra melodiers konstfulla sammansättning, mot vilket dock de mera kunniga bönderna opponerar sig." (not 7) Men överklassen uppmuntrar samtidigt folkmusiken utifrån en helt
annan kulturell strömning. Herdesvärmeriet griper omkring sig även i
1700-talets Sverige. Här passar folkmusiken in, uppklädd i barockens
eller rokokons preciösa värld, i en miljö med schäferhattar, pudrade
peruker och bondedräkter i siden och volanger. På Säby gård i
Järfälla, Uppland, hade man vid sekelskiftet 1700 en liten maskerad med
"comedia och nachspel" som "ändades med en välformerad
dance och en ljuflig nyckelgige concert". "uti underdånighet Drucko Konungens och de öfrige Kongl: Personernes skålar under Musique af Nyckelharpor, Violer, Thrompeter och Hurrande". (not 8)
|
||||||||||||||||||||||||
Anna
Maria Lenngren (1754-1817) skaldar i Den glada festen med samma välvilja
som Pehr Hilleström (1733-1816) målar Vingåkersbönder.