(Smaken:)
Ingen må mig det förneka, att jag ljuvligt älska må,
ljuvlig mat och ljuva drycker, leker tungan gärna på.
Kokat, lagat, stekt och sudit,
har mig aldrig än motbjudit,
ljuvligt vin därpå att taga,
kan min maga ock fördraga.
(Lukten:)
Ingen må mig det förneka, att jag vällukt älska må,
vällukt hjärt' och hjärna styrker, friskar mod och blod också.
Olivan, jasmin och ambra
friskar opp min kist- och kambrar;
Rosen-Benzoe-tinctura,
hand och kinder livligt skura.
(Känseln:)
Ingen må mig det förneka, att jag är kärligt älska må;
kärlig lek och kärlig skämtan, siktar all natur uppå:
lärkekirr och duveputter,
tuppeknorr och orrekutter,
går dock äntlig ut därpå,
att hanen hönan nalkas må.
Lars Johansson (1638-74), mera känd som Lasse
Lucidor, utgav under sin livstid en mängd bröllops- och begravningsdikter. Efter hans död utgavs 1689 samlingen "Helicons blomster", innehållande både andliga och världsliga visor. Av de förra bör nämnas "O evighet din längd mig fast förskräcker" och "Herre Gud för dig jag klagar" (psalm nr 547), av de senare "Skulle jag sörja då vore jag tokot" (som kan sjungas till melodien "Sorgen och glädjen", psalm nr 365) samt dryckesvisorna "I män av höga sinnen" och "Kom, käre broder, kom", den sistnämnda på flera sätt förebådande Bellmans genremålningar.
Johan Runius (1675-1713) skrev förutom en mängd personal- och andra dikter i skiftande versmått också ett antal visor, bl. a. "Vid ett berg uti en dal" (Gula visboken, s. 35).
I Israel Holmströms (1660-1708) visor kommer den då omtyckta antihöviska burlesken, hos honom med anknytning till den gamla inhemska skämtvisan, till kraftiga uttryck. Han har skrivit "En fiskare-bros visa" (några strofer tryckta i Gula visboken s. 100), " Men var jag icke viller", "Klippningshandskar jag dig giver", "Visserlig var jag då galen i pannan" och "Kom drängar, kom pigor", den sistnämnda med en intressant lista över dåtida sång- och jullekar. Verkligt populär blev
Gunno Dahlstiernas (1661-1709) "Göta kämpavisa" om slaget vid Narva 1700.
|