Ville Roempke: Om spelmansrörelsen

Allt sedan tidigt 1800-tal hade konstmusiken begagnat sig av den svenska folkmusiken, och gjort alltifrån enkla harmoniseringar, över stråkkvartetter till orkestreringar och totala omarbetningar. Spelmansrörelsen bemötte dessa försök med en till svagsinne gränsande godhetsfull välvilja. När jazzen på 60-talet gör på samma sätt väcks ramaskrin.
Det som avses är naturligtvis Jan Johanssons (Jazz på svenska 62-64, Musik genom fyra sekler -68), Bengt Arne Wallins (Old folklore in Swedish modern -62), Bengt Hallbergs och George Riedels jazzbearbetningar av svensk folkmusik (Adventures in jazz and folklore -65).
Musiker, kritiker och forskare var alls inte lika avogt inställda - tvärtom! Vi kan nämna Matts Arnberg - vars traditionsinspelningar i radioarkivet låg till grund för den sistnämnda skivan, som ju förövrigt vann det årets "Triumph Variete" i Monte Carlo - Bengt R. Jonsson på visarkivet - som anlitats vid urvalet och tillsammans med Håkan Norlén författat kommentarerna till Musik genom fyra sekler - och slutligen Ulf Peder Olrog (O) som på omslaget till Bengt Arne Wallins skiva för följande samtal med Carl-Erik Lindgren (L):

L: "Jag skall fråga Dej Olrog, rakt på sak, eftersom Du är minst sagt hemma på området: 'Kan Wallins tolkningar av folkmusik kallas för helgerån, för en vandalisering av ett material som bort lämnas ifred i sin ursprungliga form?'
O: Absolut inte! Här är det avgjort fråga om en konstnärlig bearbetning av stoffet, så länge det görs med smak och finess, kan jag inte tro att någon kan bli upprörd över att höra visorna behandlas som jazz.
---
L: Olrog, tycker Du en sån här inspelning har någon funktion att fylla alls?
O: Givetvis - för det första har ju musiken ett obestridligt egenvärde. För det andra hoppas jag att den kan väcka speciellt den unga generationen till insikt om vilken underbar melodiskatt vi har i Sverige och att det finns en tradition att ta vara på. Det finns fortfarande chanser att rädda en del stoff tack vare bandinspelningsapparaterna. Här kan ungdomen göra en stor insats, och jag tror Wallin talar ungdomens språk."

Det gjorde han, och även de övriga jazzmusikanterna! Jazz på svenska blev en stor framgång, och så här i efterhand är väl många spelmän beredda att erkänna Jan Johanssons mästerskap - kanske därför att, i deras öron, betydligt värre saker kommit!

Bild 11. "En ny frisk gren på det gamla svenska musikträdet växer fram, en gren som söker näring i vår folkmusik." Konvolutet till grammofonskivan Jazz på svenska.

FOLKMUSIKBOKEN - Ville Roempke: Om spelmansrörelsen

60-talet