Folkdanslag

Bild 4. Karl Sporr: "Bondkomikerkulturen opererar ju i viss mån i nationell stil, men det är bara en av stadsbor och yrkespajaser uppfunnen okultur." (not 14) Carl Lindquist, Växjö, sedermera Borås (1839-1923), utklädd till marknadsgycklare /stående/. Foto: Svenskt visarkivs samlingar.

Kanske var det ändå estradspelmännen som kom att nå ut till de breda folklagren. Och i än högre grad gjorde bondkomikerna det. Vid sidan om dragspelstävlingarna - spelmanstävlingarnas mer spekulativa arvtagare, i total avsaknad av hembygdsnostalgi - var ju också revyerna och basarerna 10-talets stora folknöje. Många bondkomiker, som Glada Kalle, Grannaspöjken och Schwente i Flena, spelar också fiol och kryddar sin framställning med folklåtar. Grannaspöjken t.ex. var egentligen bygdespelmannen Josef Alm. (not 13)

På Artur Hazelius initiativ bildades 1893 Svenska Folkdansens Vänner (SFV) i Stockholm. Dessa hade bl.a. till syfte att säkra rekryteringen av dansare till Skansen. I styrelsen sitter två philochorister och en landsmålare, Carl Petter Rosén, alias bondkomikern "Jödde i Göljaryd". (Se s. 153.) Föreningens uppgift är att:

"i närmaste anslutning till Nordiska museets strävande:
1. arbeta för den svenska folkdansens bevarande och upplivande samt
2. för bevarandet och odlandet av svensk folkmusik och
3. svenskt landsmål." (not 15)

Bild 5. Skansens folkdansare på Amerikaturné 1906-07. Spelmännen är Mårten Andersson och Måns Olsson, Mattmar, Jämtland. Originalet hos I. Olsson, Östersund.

Folkdansen har nu två föreningar - Philochoros och SFV. Under början av 1900-talet bildas ytterligare danslag t.ex. Skansens dansare, som med jämtspelmännen Måns Olsson och Mårten Andersson 1906-07 gör en turné i Amerikas svenskbygder. På programmet står Fryksdalspolska, Trekarlspolska, Östgötapolska, Gotlandskadrilj, Daldans, Fjällnäspolska, Vingåkersdans, Oxdans, Halling, Snurrebock och Väva vadmal. Idel välkända nummer för senare tiders folkdansare! (not 16)

Det är främst i storstäderna folkdanslagen uppstår - Folkdansens vänner, Skansens folkdanslag, Apell, Skördegillet, Kulturella Folkdansgillet i Stockholm, Göteborgs Nationaldanssällskap, Nationaldansens vänner i Malmö m.fl. - och så småningom föds där också behovet av samordning.

National uppträdde flitigt, bl.a. vid Ugglevikskällan där den framväxande arbetarrörelsen hade sina tillställningar. Socialdemokraterna, som då upplevde sin 'Sturm und Drang-period', tyckte emellertid att ordet National luktade borgerlighet och reaktion och föreslog att namnet skulle strykas. Då kom namnet Apell till." (not 17)