Ville Roempke: Om spelmansrörelsen

Efter spelmanstävlingen i Delsbo 1908 söker Thore Härdelin, som själv suttit i juryn, upp Jon Erik Hall och tar honom med på en spelmansturné "genom halva Sveriges land, från Ångermanälven till och med Skåne". Somrarna 1911 och 1912 spelar de båda på Skansen, kallar sig Svenska Nationaltruppen och kommer ut på grammofonskiva. Titlar som "Gammal Helsingevals från 1600-talet" och "Urgammal bröllopsmarsch från Helsingland" visar att spelmännen och PR-sinnade Husbondens Röst rätt uppfattade det gängse låtidealet. (not 10)
Eller som på Spel Britas och Bollnäs Anders' reseaffisch från 1914: "De från spelmanstävlingarna i Hälsingland välbekanta pristagarna Brita Olsson och Anders Wallin från Bollnäs ger en stor Folkmusik Afton, Fröken Olsson är hittills den enda såsom kvinnlig fiolist inom folkmusiken, som verkligen förmår att genom sin skicklighet i stråkföring och fingerfärdighet väcka allmänhetens intresse - Därför försumma ej detta tillfälle." (not 11)

Bild 3. "Därför försumma ej detta tillfälle" - Spel Britas och Bollnäs Anders reseaffisch, 1914. Foto: Hälsinglands spelmansförbunds arkiv.

Det var estradspelmännen som, med sina allmogekonserter i skolor och logelokaler, för föreläsningsförbunden eller i egen regi, höll uppe intresset för låtmusiken när första världskriget tillfälligt lade sordin på spelmanstävlingarna. Och inte bara estradspelmännen! T.o.m. en konsertviolinist som Sven Kjellström kan 1914, mellan klassiska musikstycken, spela:

"GAMLA SVENSKA LÅTAR FÖR VIOLIN MED OCH UTAN ACKOMPANJEMENT, efter forna och nutida spelmän." (not 12)

Kjellström engagerar sig på många sätt i spelmansmusiken, såväl i samband med spelmanstävlingarna som, långt senare, i Zornmärkesjuryn och i Olof Anderssons spelmanstrio i radio. Och det fanns många seriösa musiker som delade hans intresse för folkmusiken: Göran Olsson Föllinger, Johnny Schönning, Sven E. Svensson för att nu bara nämna några.
Intresset under tävlingsåren från tonsättarhåll är redan omvittnat. Hugo Alfvén och Wilhelm Peterson-Berger deltog aktivt i arbetet. En senare kull kompositörer med Oskar Lindberg, Knut Håkansson och Kurt Atterberg fortsätter delvis efter samma linje, med starka inflytelser från svensk folkmusik.
Dessa tonsättare, musiker, diktare och kulturpersoner blir, vid sidan av estradspelmännen, spelmansmusikens vapendragare under 10-talet och början av 20-talet till dess spelmansgillena och organisationerna delvis tar över denna roll.

FOLKMUSIKBOKEN - Ville Roempke: Om spelmansrörelsen

Riksspelmansstämman