"Folkvisor och gamla psalmmelodier, vallåtar, gånglåtar, skänklåtar, brudlåtar, långdanser, polskor, kadriljer, gammalvalser m.m., men däremot inte polkett, mazurka, wienervals, gallopad."

Under spelmanstävlingarna försatt juryn inte tillfället att påverka spelmännens repertoar i denna riktning.
Efter Sundsvallstävlingen 1908 säger K. Y. Leffler: "Men vida större
vinst, en vinst som hela prisnämnden med nöje har konstaterat, är att repertoarens halt har förbättrats." Och han uppmanar spelmännen: "Spela edra gamla, präktiga polskor, marscher och gammalvalser, men bry er inte om, tvärtom akta er för alla moderna saker, sådant som spelas på positiv, dragspel och grammofon." (not 6)
Och efter tävlingen på Gotland samma år förklarar Nils Andersson att "han trodde (vidare) bristen på polskor - polskor i moll hade så gott som saknats - möjligen berodde på att man i spelmanskretsar ej insett tävlingens innebörd och ej förstått skillnaden mellan gammalt och nytt". (not 7)
En annan som inte förstod, eller ville förstå, skillnaden mellan gammalt och nytt var Wilhelm Peterson-Berger. Efter en insändare i Östersundsposten 1910 - där "Många allmogespelmän" är uppbragta över att det äkta jämtska bondspelet inte belönats som vid förra tävlingen 1908, utan blivit förbisett till förmån för modern notspelning och komponerade stycken - tar han till orda i artikeln Gammalt och nytt. Här hävdar han stick i stäv med övriga folkmusikivrare att det gamla absolut inte är ett värde i sig och att den mesta yngre musik han hört på tävlingarna varit vida överlägsen den äldre. Apropå dragspelet säger han:

"Dragharmonikan har här icke som på andra ställen i vårt land störtat en musikalisk, av hög smakförfining utmärkt kultur, och det av tre skäl:1. någon dylik kultur fanns icke att störta
2. dragharmonikan förmådde icke ens undanskjuta den musik som fanns förut
3. dragharmonikan - var ett nödvändigt led i Jämtlands musikaliska utveckling, liksom industrialismen och skogsaffärerna i dess ekonomiska och sociala." (not 8)

Detta var ett oerhört uttalande på den tiden! Folkmusikinstrumenten skulle ju vara fiol, nyckelharpa, klarinett, bleck- och träpipa, lur och horn, näver, hummel och psalmodikon, men absolut inte dragspel.
Det är nog t.o.m. så att vi i utrotandet av dragspelet kan se ett av spelmanstävlingarnas främsta syften.
Det viktigaste resultatet av spelmanstävlingarna var att estraden nu kom att ersätta spelmansbordet som låtarnas främsta forum. Spelmansmusiken blev estradmusik och fick som sådan sin största funktion. Visserligen med en arkaiserande låtrepertoar. Visserligen bl.a. tack vare kampanjen mot dragspelet med klar boskillnad gentemot det vi nu kallar gammaldansmusik. Men ändå, spelmansmusiken fick onekligen en stor knuff framåt - in i spelmansrörelsen.