FOLKMUSIKBOKEN  - Ville Roempke: Om spelmansrörelsen

Spelmanstävlingar

 

Nu hade också Svensk-Finland tagit intryck av det svenska exemplet. Samma år ingick en spelmanstävling i den 4:e allmänna finlandssvenska sång- och musikfesten i Helsingfors. Ett populärt inslag var när Otto Andersson i musikkommittén efter själva tävlingen samlade alla deltagarna på scenen och fick dem att enas om en gemensam stämton och låt. Allspelet, en nu så vanlig ingrediens på svenska spelmansstämmor, var fött!
1908 hade spelmanstävlingarna utvecklats till en verklig folkrörelse. Detta enligt Otto Anderssons Spel opp I spelemänner, som på ett lysande sätt skildrar perioden: Nu hade idén spritts över så gott som hela landet, och tävlingar hölls bl.a. i Mora, Karlskrona, Arvika, Delsbo, Östersund, Söderköping, Sundsvall, Visby och Älvkarleö. Ofta sker det i samband med andra större arrangemang - utställningar, mässor, hembygdsdagar som understundom kunde svälla ut till nationella samlingsfester.
Bild 2. Spelmanstävling i Hässleholm 1910. Foto: Folklivsarkivet, Lund.

Över huvud taget är dessa år i spelmansrörelsens barndom de stora folksamlingarnas och folkrörelsernas tid. Vi behöver bara tänka på ungdoms- och hembygdsmötena. Redan tidigare hade väckelse-, nykterhets- och arbetarrörelsen gjort sitt till för att samla folk. Nu tillkom hembygds- och spelmansrörelsen. De hade mycket gemensamt och kom också i hög grad att påverka varandra.
En av de flitigaste deltagarna på dessa spelmanstävlingar är Nils Andersson som tillsammans med andra kultur- eller musikpersonligheter deltar i domarbetet. Han har notblocket med sig och tar, så ofta han kommer åt, tillfället i akt att uppteckna låtar och knyta kontakter med de dugligaste traditionsbärarna. Redan 1887 hade han inlett sitt stora uppteckningsarbete, fast det då enbart gällde material från hans skånska hembygd.
Så småningom utsträckte han resorna till att omfatta också andra delar av landet. Sommaren 1902 kom han således till landskapen Dalarna och Jämtland, vars folkmusik lockade hans nyfikenhet. I årsskriften Finn 1903 jämför han "Melodier från Jemtland Dalarne och Skåne" och yppar också planer på att ge ut sin samling, kompletterad med en efterskörd. Dessa planer är ett första förebud om jätteverket Svenska låtar! (not 5)
Det material han samlade under sina resor skulle alltså, tillsammans med spelmansböcker och uppteckningar från tävlingarna, ges ut. Ett viktigt steg i den riktningen togs vid Första mötet för svensk folkkunskap på Nordiska museet 1908. Efter ett föredrag av Nils Andersson om "samlandet och upptecknandet av folkmelodier" bildades Folkmusikkommissionen. Denna skulle genom ett upprop till kulturpersoner och -instanser efterlysa och samla material från hela landet, för att senare låta redigera och utge detta.
Först 1922, sedan Nils Andersson avlidit, låg det första häftet i tryck och ytterligare 18 år tog det innan verket i sin helhet var avslutat.
I Folkmusikkommissionens upprop och Nils Anderssons föredrag fick den tidens folkmusikideal sin kanske klaraste formulering. Ett ideal som - sådant det dikterades, inte bara av honom själv, utan av samtliga dåtida förkämpar för folkmusiken och sådant det kom till uttryck i spelmanstävlingarna - var spelmansrörelsens förutsättning.

Spelmanstävlingar

 
Ville Roempke: Om spelmansrörelsen
Överblick, Folkmusikboken

Svenskt visarkivs webbplats