Spelmanstävlingar

Över huvud taget är dessa år i spelmansrörelsens barndom de stora folksamlingarnas och folkrörelsernas tid. Vi behöver bara tänka på ungdoms- och hembygdsmötena. Redan tidigare hade väckelse-, nykterhets- och arbetarrörelsen gjort sitt till för att samla folk. Nu tillkom hembygds- och spelmansrörelsen. De hade mycket gemensamt och kom också i hög grad att påverka varandra.
En av de flitigaste deltagarna på dessa spelmanstävlingar är Nils Andersson som tillsammans med andra kultur- eller musikpersonligheter deltar i domarbetet. Han har notblocket med sig och tar, så ofta han kommer åt, tillfället i akt att uppteckna låtar och knyta kontakter med de dugligaste traditionsbärarna. Redan 1887 hade han inlett sitt stora uppteckningsarbete, fast det då enbart gällde material från hans skånska hembygd.
Så småningom utsträckte han resorna till att omfatta också andra delar av landet. Sommaren 1902 kom han således till landskapen Dalarna och Jämtland, vars folkmusik lockade hans nyfikenhet. I årsskriften Finn 1903 jämför han "Melodier från Jemtland Dalarne och Skåne" och yppar också planer på att ge ut sin samling, kompletterad med en efterskörd. Dessa planer är ett första förebud om jätteverket Svenska låtar! (not 5)
Det material han samlade under sina resor skulle alltså, tillsammans med spelmansböcker och uppteckningar från tävlingarna, ges ut. Ett viktigt steg i den riktningen togs vid Första mötet för svensk folkkunskap på Nordiska museet 1908. Efter ett föredrag av Nils Andersson om "samlandet och upptecknandet av folkmelodier" bildades Folkmusikkommissionen. Denna skulle genom ett upprop till kulturpersoner och -instanser efterlysa och samla material från hela landet, för att senare låta redigera och utge detta.
Först 1922, sedan Nils Andersson avlidit, låg det första häftet i tryck och ytterligare 18 år tog det innan verket i sin helhet var avslutat.
I Folkmusikkommissionens upprop och Nils Anderssons föredrag fick den tidens folkmusikideal sin kanske klaraste formulering. Ett ideal som - sådant det dikterades, inte bara av honom själv, utan av samtliga dåtida förkämpar för folkmusiken och sådant det kom till uttryck i spelmanstävlingarna - var spelmansrörelsens förutsättning.