FOLKMUSIKBOKEN - Gunnar Ternhag: Om folkmusikens
källor |
|||
 |
|||
|
Folkmusikarkiv i Norden |
 |
 |
 |
|
FOLKMUSIKBOKEN - Gunnar Ternhag: Om folkmusikens
källor |
|||
|
|
|||
|
Folkmusikarkiv i Norden |
|
|
|
| Teknisk insikt fanns däremot inom radioföretagen. Att där utnyttja de
nya landvinningarna för folkmusiken låg nära till hands och så skedde på
flera håll. Vid dåvarande Radiotjänst inledde Matts Arnberg (f.
1918) 1948 ett omfattande inspelningsprogram. Som pionjär i Sverige
började han söka upp sångare och spelmän för att föreviga dem på
lackskivor och band. Till mångas förvåning kunde han snabbt skapa en
folkmusiksamling, vars värde ingen tvistat om. I knappt tjugo år hade
Sveriges Radio ett outtalat huvudansvar för den ljudande
folkmusikinsamlingen. 1968 lades, som nämnts, uppdraget hos Svenskt
visarkiv. Man kan spekulera lite över vilken betydelse det riva bevarandemediet haft. Inspelningarna har för det första utdelat dödsstöten åt romantikens folkmusikbegrepp. Tekniken skapar en fysisk direktkontakt mellan utövare och lyssnare. Traditionsbäraren framträder personligen på ett helt annat sätt än i uppteckningarna. Folkmusikens förment anonyma liv talar ingen om längre. Inspelningarna ger möjlighet att detaljstudera sångares och spelmäns musikaliska teknik. Mikrofonen gallrar inte bland ljudhändelserna. Häpnadsväckande ting har iakttagits, särskilt beträffande rytmiska strukturer och intervallförhållanden. Tekniken har definitivt bekräftat att folkmusiken är en allt annat än okomplicerad musik - om nu någon hade trott något annat. En inspelning kan dessutom förstås av alla, eftersom den inte kräver notkunnighet. Den kan nå en stor skara människor - genom återgivning på grammofon och i radio. Och ingenting dras ifrån på vägen till lyssnaren. Men låt oss mitt i lovsången till inspelningen inte glömma bort att det finns andra dokument om folkmusik än bevarade texter och melodier. Och att andra än arkiv äger värdefullt källmaterial. Vår största samling folkliga musikinstrument finns i Musikmuseet, Stockholm. Där hittar man säckpipor, nyckelharpor, mungigor, spelpipor, horn annat som berättar om folkmusikens klangvärld. Klingande folkmusik från Sverige och andra länder finns i museets samling av inspelningar. Musikmuseet förvarar dessutom stora mängder arkivalier, bl.a. spelmansböcker från flera sekler och den s.k. Folkmusikkommissionens samling (primärmaterialet till verket Svenska låtar). Från museet utgår även omfattande forskning, framför allt inom instrumentområdet. Uppteckningar om danstraditioner finns på flera håll. Under senare år har Dansmuseet i Stockholm blivit ett centrum för insamling och forskning på området. Kunskapen om den folkliga dansens historia i Sverige är dock än så länge rudimentär. Många fakta återstår att samla. Dalarnas museum i Falun har som första institution i landet byggt upp en regional verksamhet kring folkmusiken. Där bedrivs insamling, men också informationsspridning om folkmusik - hela tiden med landskapet Dalarna som utgångspunkt. Förmodligen kommer fler liknande regionala initiativ att se dagens ljus i framtiden. |
|
Folkmusikarkiv i Norden |
|
|
|
|
|
|||
| Gunnar Ternhag: Om folkmusikens källor | |||