FOLKMUSIKBOKEN  - Gunnar Ternhag: Om folkmusikens källor

Folkmusikarkiv i Norden  

Insamlingen av folkminnen stadgades och fick kontinuitet med grundandet av särskilda arkiv. Dessa arkiv, som har både skilda tillkomsthistorier och verksamhetsinriktningar, står i dag för merparten av pågående insamling och bearbetning. Från början skapades och drevs arkiven utan undantag på privat initiativ. Numera är de förstatligade eller mottar statsmedel och räknas därför som samhällets organ för att bevara folkminnen.
Finland har två centrala arkiv som ägnar sig åt folkmusik. Båda är knutna till institutioner som därutöver har litteratur- och språkforskning på sina program. Den finska delen handhas av Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran Kansanruonosarkisto/Finska litteratursällskapets Folkminnesarkiv (grundat 1831). Arkivet är Nordens största och har en omfattande insamlings- och publiceringsverksamhet. I de svenskspråkiga områdena verkar Svenska litteratursällskapets Folkkultursarkiv (1937). Vid sidan av de båda centralarkiven kan nämnas en förnämlig samling av folkmusikinspelningar vid Tammerfors universitet, som skapats av professorn i musikvetenskap där, Erkki Ala-Könni.
Dansk folkemindesamling (1905) är det största folkminnesarkivet i Danmark. Inom folkmusikområdet har folkemindesamlingen sin tyngdpunkt på det vokala materialet. Omfattande forskning om ballader och andra visor har utgått från arkivet.
Norge äger ett flertal institutioner för insamling av folkmusik och andra folkminnen. De främsta finns i Oslo. Institutt for folkemindevitskap (1914) har en ämnesmässigt bred verksamhet. Norsk folkemusikksamling (1951) är, som namnet anger, specialiserad på folkmusik. Även Norsk rikskringkasting har en stor samling inspelad folkmusik. Tromsö museum i Nordnorge äger det största materialet samisk musik.
De första svenska folkminnesarkiven tillkom i universitetsstäderna som ett resultat av landsmålsföreningarnas insamlingsverksamhet. Helt logiskt kom arkivens samlingar att spegla föreningarnas brokiga strävanden. Visor och låtar, men även dialekter, folktro, sagor, sägner, anekdoter, seder, ortnamn och annat fanns från början på arkivens program - och står alltjämt kvar.
De största arkiven finns i Uppsala och Lund: Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala (1914), Dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund (1916) samt Folklivsarkivet i Lund (se kap. 10). De övriga offentliga traditionsarkiven är Dialekt- och ortnamnsarkivet i Göteborg, Institutet för folklore i Göteborg samt Dialekt- och ortnamnsarkivet i Umeå.

Folkmusikarkiv i Norden  
Gunnar Ternhag: Om folkmusikens källor
Överblick, Folkmusikboken

Svenskt visarkivs webbplats