Fäbodlivet byggde på en hårdför ekonomisk verklighet.
Skogsmarkernas bete och fäbodarnas naturaprodukter var en absolut
nödvändig förutsättning för livsuppehället i stora delar av
Skandinavien. Arbetet var tungt och levnadsomständigheterna ofta de
enklast tänkbara. Tillvaron på fäbodvallen var inte alltid "en
fäst för själ och sinnen":
"Det
finns också en mörk sida utav fäbodlivet ... Ni kan ju tänka er
höstkvällarna där, ensam på fäbodvallen, fem kilometer från
allmän landsväg! Fäbodlivets utformning präglades helt av funktionens krav. För att fäbodkullan skulle hinna med alla sina uppgifter måste arbetet utföras rationellt. Djuren stod i centrum och arbetsmönstret hade genom generationer formats så, att de skulle kunna skötas på bästa sätt och ge största möjliga avkastning. Till de viktigaste och mest funktionella arbetsredskapen vid djurens skötsel hörde människorösten och blåsinstrumenten. Bild 3:5. Bild ur en fäbodkullas vardag. Mangskog, Värmland, 1911. Foto: N. Keyland. Nordiska museet . Längst har den vokala fäbodmusiken levt kvar. Den klingar
fortfarande i obruten tradition vid flera av de vallar som ännu är i
drift. Ursprungligen var den framför allt knuten till vallningen och
helt nödvändig för att detta arbete skulle förlöpa smidigt. Dess
säregna utformning är också präglad av detta: både till sångsätt
och musikalisk uppbyggnad är den så funktionell som tänkas kan inom
detta arbetsförlopp. |