Fäbodlivet byggde på en hårdför ekonomisk verklighet. Skogsmarkernas bete och fäbodarnas naturaprodukter var en absolut nödvändig förutsättning för livsuppehället i stora delar av Skandinavien. Arbetet var tungt och levnadsomständigheterna ofta de enklast tänkbara. Tillvaron på fäbodvallen var inte alltid "en fäst för själ och sinnen": "Det finns också en mörk sida utav fäbodlivet ... Ni kan ju tänka er höstkvällarna där, ensam på fäbodvallen, fem kilometer från allmän landsväg! Jag minns fäboden mycket ljus och trivsam och jag ser bara solsken, när jag ser tillbaka. Men då är det försommar, och då var köuken [locksången] också något helt annat. Då var den glättig. Då var det så lätt alltsammans. Korna kom hem tidigt. Men tänk er på eftersommaren ... när svampen stod till, då rände korna ut i vildmarken och förirrade sig bort ... och då kunde dom bli borta hela natten. Och då skall ni veta, då upplevde jag köuken, som jag aldrig får uppleva den idag. En köuk med ångest och oro och just det där ropet ut i vildmarken. Det var som knivar, som skar igenom en ... Då gav man allt vad man kunde ... Man skulle nå så långt som möjligt. Det fanns ingen annan kommunikation." (Klövsjö, Jämtland.) (not 27) Fäbodlivets utformning präglades helt av funktionens krav. För att fäbodkullan skulle hinna med alla sina uppgifter måste arbetet utföras rationellt. Djuren stod i centrum och arbetsmönstret hade genom generationer formats så, att de skulle kunna skötas på bästa sätt och ge största möjliga avkastning. Till de viktigaste och mest funktionella arbetsredskapen vid djurens skötsel hörde människorösten och blåsinstrumenten. Bild 3:5. Bild ur en fäbodkullas vardag. Mangskog, Värmland, 1911. Foto: N. Keyland. Nordiska museet . Längst har den vokala fäbodmusiken levt kvar. Den klingar fortfarande i obruten tradition vid flera av de vallar som ännu är i drift. Ursprungligen var den framför allt knuten till vallningen och helt nödvändig för att detta arbete skulle förlöpa smidigt. Dess säregna utformning är också präglad av detta: både till sångsätt och musikalisk uppbyggnad är den så funktionell som tänkas kan inom detta arbetsförlopp. Vi behandlar därför den vokala fäbodmusiken i ett följande avsnitt om vallningen. Men först skall vi beröra den instrumentalmusik som hör samman med fäbodkulturen.