Förutom att valla djuren och sköta dem på bästa sätt, var bujäntans viktigaste arbetsuppgifter att förädla mjölken till mera hållbara produkter - smör, messmör och ost av olika slag. Genom uppfinningsrikedom och lång erfarenhet hade man lärt att utvinna så många olika produkter som någonsin var möjligt ur råvaran mjölk. De tidsödande tillverkningsprocedurerna var noga utprövade av generationer bujäntor. Så var det också deras stolthet, att vid sommarens slut kunna förse gårdens folk med välfyllda smörbyttor och långa rader med ostar.Också skogens olika råvaror togs tillvara och förädlades. Av vidjor gjordes bindslen åt djuren, kvastar och vispar. "Veckan före midsommar var särskilt arbetsam. Då skulle vi utom allt annat göra 'midsommarmat' åt såväl hemmafolket som åt de torpare vi hade getter åt över sommaren. Det kunde vara flera torpare vi hade getterna åt, några stycken från vardera - utom våra egna tillsammans omkring 20 st. - och varje torpare skulle då ha en stor midsommar-stekost och hemmabonden både stekostar och sötost. Och före midsommar skulle vi göra vispar - 20 st. skulle det vara - och så en särskild helgkvast med vitskalat skaft och färskt löv nertill. Sedan gick vi ut för att ta 'tvag-tullar' - toppar av granplantor - att göra tvagor av. Det skulle vara 40 stycken mindre och 30 stycken större tvagor; de större användes till skurning av golv o.d. (vi hade inte skurborstar då) de mindre till diskning. När vi så hade ärenden över myrarna och de sanka skogsmarkerna fick vi lov att titta efter 'skärpe' (skärfte, skavfräken) varav gjordes tvagor till att skura alla trågen med . ... innan det skulle bära av nertill bygden igen [måste vi] ... ut på alla svedjor och fall att samla vidjor, och så skulle vi taga kvastris och göra kvastar. 30 stycken kvastar skulle det vara, fördelade på 2 knippen. Vidjorna skulle användas till mångahanda saker på den tiden. De skulle bli länkar till att binda djuren i fähuset med, till att binda ihop seldon och skaklar och hörnen på slädflakar, till klövjedon och 'höbämmor' m.m., m.m. Värst var det med att färdigställa 'kära-vijjerne' [karlvidjorna] till de senare sakerna - de skulle vara så grova och kraftiga att vi rakt gjorde slut på våra fingrar innan vi hade vridit dem alla färdiga." (Ovanåker, Hälsingland.) (not 26) Bild 4. Turistreklamens bild av fäbodkullan med näverlur; blond och högtidsklädd mot en fond av djupa skogar, glittrande sjöar och blånande berg.