Fäbodmusikens miljö "Ljudet af talrika vallhorn, af sjungande vallhjon och råmande boskap uppfyllde rymden, och förflyttade mig omedelbart i de tider af enfald och frid, som äldre Grekiska och Latinska författare så lefvande måla." (not 21) Herdelivet, den pastorala idyllen, har både inom skönlitteratur, målarkonst och musik fått symbolisera den oskuldsfulla, oförstörda naturtillvaron. På samma sätt har även fäbodlivet omgetts av ett romantiskt skimmer: "Är det sol och lagom blåst, sval och sakta susande, liksom gnolande i ljusa drömmar till säterjäntornas klara höga rop ur skogsdjupen - då tycker man sig sväva fram genom himmelriket, det är fäst för själ och sinnen." (not 22) Lika talrika, men mera handfasta, är fäbodkullornas egna vittnesbörd om hur efterlängtad varje vistelse på fäbodvallen var. Dessa sommarmånader innebar ett välsignat avbrott i det tunga slitet hemma på gården; vare sig det nu var husmor själv, som följde sina djur till sommarvistet, eller man hade städslat butös. Särskilt för gårdens pigor erbjöd tiden på fäbodvallen en frihet och en självständighet som de annars inte var bortskämda med. "När man en fin sommardag får ställa sig bakom gluggen och mocka dynga, så svetten lackar - är det det som är romantik? Nej, romantiken för min del ... det var att jag fick ha en fäbodstuga för mig själv. Jag fick ha min egen säng och jag var liksom min egen herre på täppan." (Transtrand, Dalarna.) (not 23) Men de måste också ta på sig ett tungt ansvar. Det ankom helt på dem att djuren sköttes väl, att de kunde återbörda vartenda djur välbehållet till husbonden vid hembuffringen på hösten. Sommardygnet har många ljusa timmar och fäbodkullan fick utnyttja dem alla väl för att hinna med sina många göromål. "Omkring 4-tiden på morgonen måste vi upp för att hinna med att såväl mjölka som göra ost och koka 'messa' (vassla) innan vi förde korna till skogen ..." (Ovanåker, Hälsingland.) (not 24) "Boskapen skulle vara färdig att släppas ut klockan sex eller tidigare på morgonen. Under inga förhållanden fingo djuren hållas inne till klockan sju. Några väckarklockor funnos ju inte. I stugans golv voro inristade de olika timmarna. Allt efter som solen skred fram visade skuggan från fönstret eller den öppna dörren de olika timslagen. För att veta när det var tid att valla hem om aftonen skulle vallflickan iakttaga getögonen. Då ljuset avtog och det kvällades blevo pupillerna större." (Laxviken, Jämtland.) (not 25)