Fäbodväsendets ålder, utbredning och utformning Först i vårt sekel har vi tack vare de genomgripande jordbruksreformerna kommit dithän att den odlade jordens produkter räcker för både människornas och husdjurens behov. Tidigare har åkerarealernas ofta alltför knappa avkastning alltid reserverats för människorna. Djuren har för sitt bete varit hänvisade till den icke odlingsbara jorden, till de skogbevuxna moränmarkerna i bygdernas ytterområden. I stora delar av Skandinavien, liksom i vissa andra områden av Europa, har detta tiderna igenom varit förutsättningen för en effektiv, extensiv boskapsskötsel. Där betesmarkerna var alltför avlägsna ifrån bygden för att man skulle kunna nå dem dagligen, uppfördes fähus och enkla stugor, så att man kunde vistas där under kortare eller längre tidsperioder. Med ett intensifierat utnyttjande av dessa fäbodar, med uppodling av slåttervallar och på vissa ställen även av åkermark, blev denna bebyggelse mera omfattande och ändamålsenlig. "Saftiga lindor, renfana vid stugorna, stora rönnar, dem man har burit som plantor hemifrån och planterat för att ge skugga åt mjölkbodarna. Gråa uthus med saxade takbräder, några mindre ryggåsstugor med små blyfönster - i en fjösgavel kan man hitta ett skimrande gammalt stuguglas, vars blybågar bilda ett sirligt mönster; några större stugor med förstu, kammare och stuga, den senare rymlig som en sal, snygg och prydlig, med stor brasspis, väggbänkar, tapeter, vitt tak, vita dörr- och fönsterfoder, vita gardiner. En mjölkbod bär årtalet 1797, ett herbre 1779, ett annat av rundtimmer med gångjärnsbeslag tvärs över hela dörren 1697 och HOS (med bakvänt S) jämte annat krus (små stjärnor). - En stuga har en fint målad dörr med rosor i mörkare blått, brunrött och vitt på ljusare blå botten inom en vit rococoram. En skjutgrind förekommer vid ett och annat fjös ..." (not 9) I Norge har man kunnat spåra olika former av fäboddrift tillbaka till 800-talet. (not 10) I norra och mellersta Sverige tycks den ha varit fullt utbildad vid medeltidens slut. Under senare århundraden har den varit koncentrerad till ett område från norra Bohuslän, Värmland, Dalarna och mellersta Uppland i söder till Torne älv i norr. (not 11) (Se bild 2.) Bild 2. Karta över fäbodväsendets sydgräns. Ur Anders Nyman, Det svenska fäbodväsendets sydgräns (Folk-Liv 1952).