FOLKMUSIKBOKEN  -  Jan Ling: Om folkmusikens historia och ideologi

Svensk folkmusik 1920-50 - 4. Folkbildning   

Krav ställs nu också från ungdomsringen på statligt och kommunalt stöd för att kunna ge kraft bakom alternativen till den profithungriga nöjesindustrin. (not 54) Att även rikets styrande personer var medvetna om det folkmusikaliska arvets värde framgår inte minst av Arthur Engbergs tal vid invigningen av Folkliga musikskolan i Arvika 1933:

"Och det är en fosterländsk gärning av första ordningen att återföra vårt folk till de kraftkällor de har i sina toner." (not 55)

Det är i folkbildningens intresse S.G.U. på sin kongress 1935 går till angrepp mot "den moderna nöjesindustrin, som börjar anta karaktär av en folkfara". (not 56)

Men det fanns också alternativa former av "folkbildning" som råkade i konflikt med både den etablerade synen på folkdans och ungdomsringens bildningsideal:

"Jag begriper egentligen inte varför det skall kallas gammal dansmusik, ty den är fullt lika ny som de bräkande amerikanska sångjazzmelodierna. Om man tager några sentimentala frälsningssånger och spelar dem i 2/4 eller 3/4 takt, långsamt och knepigt, så har man Olle Solings, Möller Gisslows och Helge Lindbergs kapell." (not 57)

Detta angrepp på "gammal dansmusik" är egentligen ett angrepp på Dalaföreningens i Stockholm verksamhet. A. Hed-Larsson svarar i Hembygdens aprilnummer 1930:

"Frånvaron av föredrag och dyl. gör emellertid måhända, att vi får taga emot en del ungdomar från ett grövre skikt. Men det är dock, även om inte Argus /signaturen/ tycker så, bättre att de gå hit än de gå till sjömanskrogen Albertina. Vi äro nämligen intresserade av att bibringa dem litet kultur." (not 58)

I Oscar Persons replik anmärks bl.a. på att man i Dalaföreningen opåtalt tillåter manfolket "... bära huvudbonad inomhus". (not 59) )
Man kan även se Zornmärkesuppspelningarna som början till ett slags musikalisk folkbildning. Här formas, utifrån Nils Anderssons och Anders Zorns intentioner, förmedlade av Olof Andersson (1884-1964), en kontinuerligt verksam rikslikare för den svenska instrumentala folkmusiken. Denna "folkbildning" kan sägas fortsätta i spelmansstämmorna, där programmen med tiden kom att utformas för att ge spelmännen möjlighet att öva in låtar före träffarna.

Svensk folkmusik 1920-50 - 4. Folkbildning   

Jan Ling: Om folkmusikens historia och ideologi
Överblick, Folkmusikboken

Svenskt visarkivs webbplats