Ville Roempke: Om spelmansrörelsen

Det stora uppsvinget för folkmusik och gammaldans speglas i en aldrig tidigare skådad skivutgivning och musikaliskt får det sitt uttryck i Skäggmanslaget, ibland elförstärkt med Contact, och andra folkmusikinfluerade grupper som Träd, gräs och stenar, Arbete och fritid, Kebnekajse och Merit Hemmingson.
Dessa svenskspråkiga folkpopgrupper får en ny estrad i den s.k. alternativa musikrörelse, som nu runt om i landet startar musikforum som anordnar musikfester och konserter, men också får igång en alternativ skivutgivning.
Vad det ökade intresset för folkmusik inneburit för spelmansrörelsen i stort märks utåt främst i ett långt större antal spelmansstämmor, spelmän samt skivor, artiklar, radio- och TV-program som skildrar dessa. Också har det märkts i en föryngring och könsutjämning inom spelmanskadern. Dessa unga spelpojkar och -flickor kommer, grovt sett, från två läger: kommunala musikskolan och studentvänstern. De från förra lägret har naturligt smält in i den organiserade spelmansrörelsen, medan de från det senare lägret i många fall ställt sig utanför, kanske tveksamma inför dess nationella och chauvinistiska drag eller helt enkelt ointresserade av dess verksamhet
Såväl inom som utom organisationerna har framvuxit krav på en ökad aktivering och anknytning till dansen. Detta har resulterat i ett, i varje fall planerat samarbete med ungdomsringen; i egna dansföreningar typ Nordingarna Bygdedansens vänner m.fl. med polskedans som specialitet; och i sporadiskt och spontant anordnade lekstugor och hopabaler här och var i landet. Detta som en protest mot att spelmansmusiken mist sin viktigaste funktion som dansmusik.
Musikidealet - i varje fall bland de stilbildande spelmännen - är nu att spela dansant och rytmiskt, helst med kännedom om den lokala dans- och spelstilen. Hemtraktstradition framhävs också, vare sig den är efter levande traditionsbärare eller notförlagor. Repertoaren bär dock fortfarande spelmanstävlingarnas hela prägel och ideal och har t.o.m. fått ytterligare arkaiserande dimensioner i det att långdansen, symptomatiskt nog, plockats fram ur arkivgömmorna och dammats av. Detta kompenseras i viss mån av det, också bland spelmännen, ökade intresset för gammaldans. Så har också schottisen blivit en populär spelmanslåt.
Särskilt bland de många yngre spelmännen finns en uttalad önskan att fullt och fast tillägna sig en viss tradition, kanske t.o.m. en viss spelmans repertoar. Några har velat söka sig ännu längre tillbaka i tiden och eftersträvat ett tidigare framförandeideal och experimenterat med bordunspel, flackt stall, medljudande strängar, kort mensur och äldre stråktyp i kombination med hög stråkfattning och fiolen mot bröstet.
Det stora uppsvinget för den kromatiska nyckelharpan har också medfört ett ökat intresse för dess äldre föregångare. Försök har också gjorts med nykonstruktioner av stråkharpa, svenska säckpipor och fäbodlivets instrumentarium.
Denna stilmedvetenhet, i första hand i ett traditionellt framförande, ett dialektspel tillsammans med ett äldre klangideal, har minskat marknaden för amatörviolinistiskt ensemblespel av folklåtar. Trots detta utgör nog "sommarspelmännen" numerärt sett den större delen av svensk spelmansrörelse. Den äldre typen av estradspelmän har nu spelat ut sin roll på spelmansscenen men minnet av dem och deras musik lever såväl bland spelmän som publik. Det senaste tillskottet på estradhimlen är i stället de namnförsedda folkmusikgrupper som nu börjat dyka upp i landet: Låt och Trall, Norrlåtar, Viltstråk, Gnid och drag, Iggesundsgänget m.fl. Fiolerna har utökats med gitarr, durspel, orgel eller cittra. Grupperna är som skapta för scenen. De framför äldre instrumentallåtar, sångnummer, finska, norska, irländska låtar såväl som inhemsk gammal dansmusik.
Men när de spelar på ungdomsgårdar begärs Hon kom över mon, Barkbrödslåten eller Ola med Fiola och när de spelar på ålderdomshem begärs Fiolen min eller Hammarforsens brus. En frågande publik får en ruskning på huvudet till svar!

FOLKMUSIKBOKEN - Ville Roempke: Om spelmansrörelsen

70-talet (folkmusikvågen)