Nordiska Musikförlaget, Br. Olssons musikaffär i Bollnäs, Erikssons bokhandel i Ljusdal, C. V. L. Anderssons musikförlag ger ut häften med Berömda spelmanslåtar från alla landskap, 20 allmogelåtar, Från bygd och vall m.fl. Ofta är det fråga om komponerade låtar i hälsingestil.

"Fiolspelmän! Nyutkommet, 'Från sägenomspunnen hälsingebygd' 28 allmogelåtar arrangerade för 2 fioler. Pris 3:50 En sensation på allmogemusikens område." (not 26)

Ett flertal kompositionstävlingar dessa år befordrar också notutgivningen; Till Laforsens ära 1929, till filmen Norrlänningar 1930 och i Karsjö, Hälsingland, på sommaren samma år. I uppropet till den första - och kanske även den största musikaliskt sett - till Laforsen, säger initiativtagaren Ernst Granhammar: "Jag skulle önska att denna tonskapelse kunde byggas på treklangen i ess eller b-dur eller båda delarna. Den skall vara i verkligt folkmusikmotiv utan anstrykning av knegiga s.k. 'bondvalser' av danskapellmästare eller hipp-hoppsprall för turistsalongen. En härlig låt, helst vals men även gärna sextondelspolska i helsingemanér." (not 27) Vinnare bland ett 20-tal deltagare blev Jon Erik Hall i Hassela.

Ex.1. "En härlig låt, helst vals men även gärna sextondelspolska i helsingemanér." Laforsens brus av Jon Erik Hall.

Sven Kjellström, som hade den utslagsgivande rösten, uttalade sig om låten:

"Denna Halls polska är utan tvivel bäst i hela samlingen låtar till Laforsens ära. Växlingarna och bastonen i den rörliga melodiföringen ge en viss förnimmelse av vattnets kaskader. Anmärkningsvärt är det musikaliska innehållet har förlänat de i en helsingepolska ofrånkomliga arpeggierna (rullstråken), i vanliga fall virtuost fyllnadsgods, men här melodiskt innehållsrika och modulerande. Egendomligt är att iakttaga stegringen i varje repris där början är tämligen traditionell, men fortsättningen intressant och originell. Polskan är ett utmärkt tillskott till helsingemusikens rika melodiskatt." (not 28)

Strax efter utkommer de fyra vinnande låtarna på Bröderna Olssons musikaffär i Bollnäs. Det är inte långt ifrån att det börjar lukta geschäft om spelmansmusiken. En "spelman i Upland" skriver, apropå forskare som far runt i bygden och "letar låtar", att

"det kan bevisas att en del låtletare ha utgivit kompositioner och melodier som sina egna, fast andra ännu levande spelmän kan gå edgång på, att det är deras. Inte får väl utgivningsrätten behandlas så lättvindigt fast vi äro enkla bondspelmän."

Signaturen "En gammal spelman i Jämtland" skriver:
"Ja, hit har det nog ibland kommit fina herrar som försökt att plocka oss på låtar och annat gammalt. Visor, psalmer och särskilt vallåtar ha varit begärliga. Inte har man haft mycket att göra, men inte heller har man fått något för det man givit. Det har sedan blivit dessa samlare som gjort sig en slant på låtarna eller blivit berömda forskare, som skrivit lärda böcker om vad vi givit dem. Eller också ta de våra låtar och far ut och spelar dem runt i hela världen och tjänar sitt uppehälle på det. Sedan de fått vad de behövt ha vi aldrig hört av dem mera." (not 29)