Skillingtryck
Termen skillingtryck har - populärt - men egentligen
oriktigt blivit beteckningen på en visgenre, nämligen den sentimentala, berättande visan från 1800-talets andra hälft med kärlek och ond bråd död som huvudmotiv.
 Men skillingtrycket är egentligen själva mediet,
en liten trycksak på åtta (el. sexton) sidor, där det ryms i
genomsnitt tre vistexter. Skillingtrycket har oftast en titelsida
där innehållet anges - t.ex. "Twenne Nya och wackra Wisor, Then Första: ..., Then Andra: ..."
- samt uppgifter om tryckort och tryckår. I stället för tryckår hittar man många gånger bland
1700-talstrycken den försäljningstaktiska
upplysningen "Tryckt i år".
Benämningen "skillingtryck" har i Sverige använts sedan början av 1800-talet och syftar på priset som under en period var en skilling. Men skillingtryck är inte enbart en svensk företeelse. I hela
Europa har visor under många århundraden spridits via "Flugblätter" (ty), "Broadsides" (eng.) och "Flyveblad" (da.).
I Sverige började sådana här vistryck att produceras redan vid 1500-talets slut och fortsatte att ges ut i allt större skala ända fram till 1920-talet, då de avlöstes av schlagerhäften.
Till en början trycktes mest andliga visor och psalmer. Under
1700-talet övervägde världsliga visor av olika kategorier. Många litterära alster skrevs direkt
för skillingtrycksmediet. Fr.o.m. 1800-talets mitt var det de långa, sentimentala kärleksvisorna som skillingtrycksofficinerna
med stor framgång prånglade ut i städernas snusbodar, genom kringvandrande försäljare och på marknader runt om
i landet. Under 1900-talets två första decennier upptog bondkomikervisor och revykupletter
en stor del av skillingtryckens innehåll. Men i stort sett finns praktiskt taget alla visgenrer från ballader till vaggvisor representerade i skillingtrycken.
I allmänhet trycktes endast texterna och köparen fick nöja sig med en hänvisning till en redan känd vis- eller psalmmelodi - "Sjunges såsom ...". Men långt ifrån alla tryck hade
melodihänvisningar och köparen fick då kanske lära sig melodin av skillingtrycksförsäljaren
eller helt enkelt ta någon melodi som han redan kunde och som hjälpligt passade till metern.
(not 12)
Under 1800-talet förekom enstaka melodier i siffernotering för psalmodikon.
|
FOLKMUSIKBOKEN - Märta
Ramsten: Om folklig vissång 
