Klarinett    

Klarinetten började etablera sig som regementsinstrument vid mitten av 1700-talet (not 41) och betecknades då som signalinstrument vid sidan av trummorna. Förmodligen var det just indelta soldater/regementsmusiker som introducerade klarinetten i spelmansmusiken. De hade nämligen tillstånd (underförstått: order) att ta med instrumenten hem för övning mellan de i fredstid rätt glesa regementsmötena. (not 42) En ganska given uppgift fann de i bröllopsceremonierna. Klarinetternas tonstyrka bar kraftfullt upp marschlåtarna, som kanske även de ibland lånats hem från excercisheden.

"Under bröllopståg var det huvudsakligen detta instrument [klarinetten] som trakterades. Mera sällan brukades klarinetten under dansen. Då var det fejlan, som användes." (Skåne, Stoby. NMEU 19488.)

Här skymtar återigen den rollfördelning mellan olika instrument som ofta råder inom folkmusiken. Klarinettens klangstyrka och militärmusikaliska förankring gör den lämplig i moment av ceremonikaraktär: i bröllopståg (ev. utökad med fiol eller mer pompöst med oboe, trumpet och trumma), för in- och utgångsstycken vid vigseln i kyrkan och beledsagande då de olika rätterna bärs in under bröllopsmåltiden. Men när det blir dags för bröllopsdansen, duger ofta bara fiol eller nyckelharpa. I någon mån fick man dock anpassa instrumentvalet efter omständigheterna:

"Voro de andra fulla och högröstade, tog han till klarinetten, eljest spelade han fiol." (Västergötland, medd. f. 1865. ULMA Vgl. Tengene sn 10800.)

Blåsinstrument som tvärflöjt och oboe (hoboja) tycks ha förekommit relativt sparsamt bland spelmän. Men klarinetten fick stor spridning i hela landet under 1800-talet. Många spelmän fick sin utbildning som - eller av regementsmusiker eller genom de många musikkårer som från mitten av seklet växte upp vid bruken och inom skarpskytte-, nykterhets- och arbetareföreningarna. Detta innebar förstås inte bara en finslipning av speltekniken. Man fick också kontakt med en ny repertoar av marschlåtar och populära sällskapsdanser från kontinenten. En öppenhet för nyheter var ett av tidens tecken, och den traditionella dansrepertoaren blandades obesvärat upp med nya danser som polka, polkett, schottis, hambo och mazurka. Och många äldre låtar "moderniserades" säkert med nya stildrag på spelmansbänken, som kunde delas med ytterligare en klarinettist, en fiolspelman eller en dragspelare.

Klarinett