Klarinett    

Klarinett 

"Då Skräddars Karl någon söndag kunde gå vall i skogen och någon av pojkarne var med, bad de honom göra en klarinett. Han sågade då av en furutopp och slog därur kärnan (detta går att göra då furan savar). Han borrade så fingerhål och gjorde en fjäder av en. Det blev kanske ej så vackert ljud i en sådan klarinett, men han blåste dock vilken melodi som helst. --Skräddars Karl var född 1838 och dog 1919." (Västergötland, Magra. NMEU 25331)

Bild 20. Klarinettspelman, okänd till namn och härkomst. Foto: Nordiska museet.

Det finns också enstaka klarinetter bevarade, som gjorts enligt lurtillverkningsteknik av hopfogade halvor, klädda med näver och sedan försedda med fingerhål och med trämunstycke, där rörbladet är av tunt, elastiskt trä. Det kan här röra sig om tillfälliga experiment, men det bör ha legat nära till hands att tillämpa en gammal välkänd tillverkningsmetod på en ny instrumenttyp. Uppteckningar berättar om en och annan spelman som var "klyftig att slöjda och hade gjort en klarinett som han trakterade som en mästare" (Halland, NMEU 23962). Men att tillverka en välintonerad klarinett eller andra avancerade blåsinstrument kräver åtskilligt mer än en driven slöjdskicklighet. Som regel har man nog anlitat musikhandlarna, som kunde erbjuda yrkesmässigt tillverkade instrument, bl.a. av tyska byggare.

"Klarinett och flöjt köptes i staden när bönderna körde in med sina timmerforor, men det var blott de allra bästa bland spelemännen som höll sig med dessa instrument." (Skåne, Örkelljunga. NMEU 19386)

Klarinett